Hur skulle vi utforma städer om vi såg dem som en teknologi?
Städer är trögrörliga och långsamma system. Samtidigt anpassar de sig ständigt till en omvärld som förändras allt snabbare, och inte minst för en osäker framtid. Att arbeta med scenarier är ett sätt att förhålla sig till detta.
Låt oss fundera över tanken på städer som en sorts teknologi innan vi tar oss ann scenarier. Inte i bemärkelsen “teknologiska prylar”, utan som ett system där olika delar samverkar för att uppnå något. Om vi tänker oss att vi analyserar stadens delar utifrån vad de tillsammans skapar för förutsättningar för livet i staden - istället för att utvärdera individuella hus eller gator - kan vi fråga oss vad vi vill att staden ska optimeras för.
För en mer konkret illustration kan vi tänka oss bolaget Apple. Man utvecklar förmodligen inte en ny komponent till en iPhone utan att först bestämma vad telefonen ska optimeras för; kreativitet, kommunikation, eller relationer, exempelvis. På liknande sätt kan vi tänka oss planering av byggnader, gator och transportsystem med en tydlig bild av vad det större systemet som helhet förväntas åstadkomma.
När vi talar om urbana system kan vi tänka oss att man vill optimera för olika saker, exempelvis rörelse, kvadratmeterpriser, trygghet, tillhörighet, kreativitet, möten, eller helt enkelt ett mer lekfullt vardagsliv. Beroende på vad vi prioriterar och värdesätter tar staden olika former.
Att skapa eller att utvinna värde i en stad
Utvecklingen av det som idag är vida känt som ’The High Line’ i New York kan användas som exempel på hur en stad kan optimeras för olika utfall och stadsliv. Det som tidigare var en nedlagd järnväg, avfärdades innan omtaget som ”150 miljoner dollar av bortslängd markyta”[i]. Många vill se den nedlagda rälsen riven för att kunna exploatera marken, istället kom arkitekten Elizabeth Dillers och hennes team att ta sig an platsen som ett regenererings projekt i form av ett slags parkstråk längs med det gamla spåret. Resultatet? Idag anses the High Line vara en av stadens mest värdefulla och uppskattade offentliga miljöer. Hur mycket är det värt?
Man uppskattar att den nya parken har genererat miljarder i form av lokala investeringar och skatter (långt större belopp än de 150 miljoner dollar man uppskattade ytan till tidigare). Det bör tilläggas att dessa belopp inte utvanns genom att sälja eller exploatera land för konstruktion i traditionell bemärkelse. Den nya parken genererade både socialt, kulturellt och ekonomiskt värde genom att skapa nya ytor för socialisering, rörelse och potential för möten.
Man skulle kunna kalla det ett skolboksexempel på det Mariana Mazzucato kallar värdeskapande snarare än värdeextraktion[ii]. Att riva den gamla järnvägen hade möjliggjort exploatering till ett värde av de där 150 miljonerna. Som resultat av den regenerativa ansatsen höjde man istället hela det kringliggande området markvärde, vilket i sin tur förklarar värdet på den exploatering, skatteintäkt mm som följt, förutom att nya offentliga rum och mer grönska också skapades.
I denna bemärkelse bidrog Dillers projekt till läget ökade i värde, snarare än att kapitalisera på ett befintligt attraktivt läge. För att citera urbanmorfologen Lars Marcus[iii] så är det sällan själva huset man betalar för, det är läget. Ett hus i en liten stad i norr Sverige har ett annat kvadratmeterpris än ett identiskt hus på Södermalm i Stockholm. Att tänka läge, sammanhang och system, är ett sätt. Att förhålla sig till stadens ’teknologiska’ natur och vad den kan optimeras för[iv].
Om vi ser städer som en teknologi som ska optimeras för något, ger det sig att stadsplanering i grunden är en strategisk handling. Översiktsplaner och arkitektur blir i sin tur strategiska redskap; inte bara sätt att lösa funktionella behov, men verktyg för att optimera för olika nyttor och för att skapa förutsättningar för det typ av samhälle vi vill att framtida generationer ska ärva. Detta öppnar många dörrar för kreativa diskussioner där estetik möter funktion, systemtänkande och framtidsvisioner.
Med tanke på att stadens form är så seglivad, och att hus, när de väl är byggda, står kvar i mycket lång tid, blir varje placeringsbeslut en strategisk handling vi bör överväga med åtanke. Och med tanke på vår osäkra framtid, vad är det då vi vill optimera för där borta i framtiden? För att kunna föreställa oss tänkbara – och önskvärda – framtider, behöver vi kunna förhålla oss till möjliga framtider, vilket för oss till vårt scenariotänkande.
En vanlig definition av scenariotänkande är att utveckla och förhålla sig till olika möjliga - och därför även tänkbara - framtider[v]. På Kairos Future andvänder vi scenarier som en sorts uppsättning av målardukar, där vi kan måla upp olika framtidsbilder. Bilder av hur framtiden skulle kunna se ut i termer av institutioner, lagar, kultur, ekonomi eller geopolitiska lägen. Vad träder fram om vi frågar oss vad vi vill att staden ska optimera för i något av våra framtidsscenarier? Vilka parametrar och värderingar använder vi för att utvärdera optimering av det ena eller det andra? Vilken typ av arkitektur, planering, form och mobilitet träder fram?
Scenariometodik erbjuder ett sätt att föreställa oss olika vägar framåt, fundera över vad respektive väg innebär, och att skapa tydlighet i förhållande till vilka beslut som behöver tas idag för att vi ska ta oss till ett givet scenario. På så sätt kan vi med dagens gärningar skapa förutsättningar för den den stad vi önskar bo i i framtiden.
Nästa kurs i scenarioanalys hos Kairos Future Academy? Se här.
Så vad vill vi att framtidens stad ska optimeras för som känns attraktivt och värt att se fram emot? Vilket samhälle behöver vi vara för att ett sådant scenario ska kunna vara plausibelt? Vad behöver hända fram till dess för att det ska vara det samhälle vi lever i?
Genom att fråga ”hur kan vi bygga för värdeskapande i framtiden?” bygger vi automatiskt in en dimension av agens och kreativitet i design- och gestaltningsprocesser som sker idag. Särskilt i förhållande till stadsplanering och arkitektur finns här möjligheter att utveckla känslan av begriplighet och hanterbarhet i förhållande till en annars ofta förvirrande och frustrerande omvärld. Detta är vad vi kallar futures literacy, förmågan att se och resonera kring hur framtiden kan se ut, men framförallt, vad vi vill att våra städer ska optimera för i denna framtid.
Superlines – ett svenskt exempel på scenarioplanering för stadsutveckling
I projektet Superlines, finansierat av ShiftSweden och Vinnova, utforskade vi tillsammans med Spacescape, Placetoplan, White Arkitekter och M4Traffic hur scenarier kan användas för ett konkret stadsplaneringsprojekt: Centralbrons framtid.
Bild: Stadsbyggnadskontoret
Fyra framtidsbilder av Stockholm skapades för att förstå utifrån vilka förutsättningar framtidens Centralbro kan komma att ta form. Varje scenario kunde därefter tolkas för att gestalta olika versioner av Centralbron utifrån olika förutsättningar och vad respektive scenario optimerade för.
Stockholmorna fick därefter rösta och en tydlig favorit trädde fram. Läs mer här.
Lyssna på vårt poddavsnitt om ämnet på Spotify eller här.
På Kairos Future hjälper vi organisationer och städer att använda scenariotänkande för att utforska möjliga framtider, stresstesta strategier och frigöra kreativitet. För framtidens stad väntar inte på att bli upptäckt – den formas, ett beslut i taget.
[i] Elisabeth Diller, The City Before the Form, Keynote at Utopian Hours, Turin. 2025
[ii] Mariana Mazzucato, The Value of Everything: Making and Taking in the Global Economy. Allen Lane. 2018
[iii] Urbanistic Podcast, avsnitt 508. Measures and Meanings of Spatial Capital book by Lars Marcus
[iv] Lars Marcus, Stadens stenar: Om stadsbyggnadens morfologi. Arkitektur Förlag. 2019
[v] Kees van der Heijden, Scenarios: The Art of Strategic Conversation, John Wiley & Sons. 2005