När samhällen faller
Reflektion över vad vi kan lära oss av kriser, maktspel & visioner
Krisernas tid är här. Krig, klimatförändringar, pandemi och polarisering sätter samhällen på prov. Varför kollapsar vissa under trycket medan andra överlever – eller till och med stärker sig? Historieforskarna vid forskningscentret Seshat har studerat över 200 historiska samhällskriser för att finna svar. Deras slutsatser pekar på tre nyckelfaktorer som avgör om samhällen står pall eller faller:
- Externa chocker kan starta kriser men förklarar inte ensamt varför samhällen faller, vilket leder till nästa punkt:
- Ojämlikhet i samhället och bristande ledarskap bidrar både till att kriser förvärras och går utom kontroll.
Seshats första två punkter är intuitiva – samhällen med stora klyftor och svagt ledarskap står illa rustade för kriser. Men den tredje punkten bryter mot vanliga antaganden om hur samhällens drivs till kris. Det handlar inte bara om folkets umbäranden och inkompetenta ledare, utan också om hur eliten har det:
- Ökad konkurrens om statusfyllda positioner och jobb för ett samhälles elit driver och förvärrar kriser.
Det är alltså inte bara folkets umbäranden som tvingar samhällen in i djupa kriser som de ibland inte tar sig ut från. Svårighet att förse sina eliter med glassiga positioner kan också få marken att gunga. Mönstret forskarna på Seshat observerar är att människor som skaffat sig stora tillgångar försöker omvandla sina materiella resurser till social makt och erkännande. Helt enkelt är status och inflytande värt att betala för. Minskar möjligheten att garantera status och prestige, ökar missnöjet. Dessutom avtar då också villigheten att ställa upp lösningar som samhället lägger fram för att möta kriser, vilket då kan eskalera en extern chock till fullskalig kris och total undergång för ett samhällssystem.
Bortom kuriosa - historiens kriser är relevanta idag
Vad Hoyer med kollegor sysslar med är inte bara historiskt spännande kuriosa som man kan krydda middagsdiskussioner med (”varför föll egentligen den romerska republiken?”1). Tvärtom. Ingen har kunnat undgå dagens kriser. Från klimatförändringar, pandemi, krig, energikris, polarisering, förtroendekris eller AI-risker kan listan göras lång. Tillsammans utgör samlingen av kriser en väv av kriser som utan tvekan skulle kunna få också mycket tunga institutioner att gå omkull.
Går vi tillbaka till Hoyers tre punkter kan vi alltså kryssa för den första. Trycket från externa kriser och risker finns. Vilket ensamt bör vara en källa till oro: Utifrån sin data menar Hoyer att 40% av samhällena som utsattes för allvarliga kriser förlorade kontrollen med förlust av territorium eller samhällskollapser som följd. Skulle detta ske idag skulle det motsvara en kollaps av 80 av världens cirka 200 självständiga stater.
Också relativ ojämlikhet spelar roll
Som om det inte var nog har vi ett tillstånd med ökande ekonomisk ojämlikhet i världen2. En vanlig invändning är att människor ändå fått det bättre. Men mönstret är tydligt: Ojämlikhet i sig förvärrar kriser och kan inte avfärdas enkelt. Status är nämligen en ordinal relation, det vill säga att vad som spelar roll är om du har mest, minst eller mittemellan.
Även vad gäller tillgång till statusfyllda positioner finns det några oroande tecken. I sin artikel lyfter Hoyer skandaler där väl bemedlade köper sig förbi intagningen till elituniversitet, där syftet inte bara är utbildning för jobb utan också den status och nätverk som kommer med en utbildning där. Det räcker nämligen inte med att ha en hög utbildning idag, det har gått inflation i kandidater, magistrar och doktorer. En artikel från Victoria University3 i Melbourne beskriver att det idag finns fler doktorsexaminerade än akademiska jobb. Vilket ytterligare ökar konkurrensen om platserna på de verkligt prestigefyllda institutionerna.
Allt trängre vid de gamla grytorna
Det räcker inte ens att vara rik för att uppnå särskiljande status. Antalet med förmögenheter på åtminstone hundra miljoner dollar har fördubblats de senaste tjugo åren4. Vad gäller simpla miljonärer har de fyrdubblats sedan millennieskiftet5. I bägge fallen har vi alltså en snabbare tillväxt av miljonärer än befolkningsökningen globalt (för att göra saken värre har USA, Kina och Europa – där de flesta miljonärerna finns – åldrande och på sikt krympande befolkningar). Att vara miljonär är mindre unikt och därmed mindre av en statussymbol i sig själv.
Institutioner för egen eller allmännytta?
Hoyer med kollegors arbete vid Seshat verkar rimma väl med årets utdelning av Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne6. Detta tilldelades Daron Acemoglu, Simon Johnson och James A Robinson för deras arbete kring hur samhällsinstitutioner sätter förutsättningarna för ett lands välstånd. I sitt arbete finner de att institutioner som riggats för att inkludera medborgare i välståndsskapande får mer robusta och blomstrande ekonomier.
Institutionerna som däremot byggts för att suga ut resurser till makthavare eller kolonialherrar gör det svårare för länder att blomstra. I relation till Hoyers tre punkter kan man tänka sig att det handlar om system som å ena sidan skapar mycket möjligheter eller å andra sidan reserverar status och möjligheter till de få som kan manövrera sig högt upp i en fast hierarki.
Inte så enkelt som att skjuta till pengar
Att argumentera för inkludering och möjligheter är såklart lätt i teorin, men de historiska exemplen i sig berättar inte alltid hur en sådan vilja föds. Vad historien i vart fall lär oss är att det inte är så enkelt som att ny teknik eller omfördelningspolitik som mildrar ojämlikheten fördelningsmässigt avstyr kriserna. I många av de historiska exempel av sammanbrott som Seshat lyfter i sina rapporter saknades inte radikala politiska reformer eller stora summor pengar för att komma till rätta med problemen.
Enligt Hoyer kännetecknas de samhällen som vänt utvecklingen och inte låtit en kris urarta av bred uppslutning i samhället, ledarskap, villighet att tänka nytt och att offra gamla privilegier där det behövs. Inte olikt ekonomipristagarnas slutsatser om att inkluderande institutioner fokuserade på allmännytta presterar bättre. Själv lyfter Hoyer hur England på 1840-talet genomförde samhällsreformer som mildrade de omkullkastande effekterna av den industriella revolutionen. Kanske kan hur Sverige navigerade vägen från en av de mest konfliktfyllda arbetsmarknaderna på brinken till revolution under 1900-talets början till samförståndsanda och folkhemsbygge läggas till den listan. För att tala de moderna organisationernas språk: Framåt behövs vision, innovation och flexibilitet – förmågor som byggs med framsynthet.
Inte en fråga om domedagsprofetior
Syftet med den här artikeln är inte att komma med domedagsprofetior. Däremot är det från framtidsspanarens synvinkel viktigt att betona att en god framtid inte skapar sig själv. Visionen för Kairos Future är en värld där alla sätter framtiden först, vilket innebär att inte blunda för att framtiden kan innehålla obekväma utfall som behöver hanteras. För oavsett vilken sannolikhet man vill fästa vid risken för allvarlig kris och till och med samhällskollaps är den inte noll. Givet de stora konsekvenserna är det därmed något vi bör försöka förebygga även om vi tror att risken är liten
Att leda från framtiden innebär att ta signaler i samtiden på allvar, stanna upp och ställa sig frågan ”kan det bli så här?” och därefter ”hur gör vi framtiden så bra den kan bli?”. Skillnaden mellan en framtidssäkrad plan och en from förhoppning är huruvida man övervägt alternativ och förberett sig motsvarande. I relation till artikelns tema handlar ledarskapet också om att forma framtiden till en plats att söka sig till snarare än att skydda sig mot.
Optimism, visioner och kopplingen till kristålighet
Krisdämpande ledarskap ur framtidshänseende handlar därför om visioner och strategi som går i takt. I tuffa och pessimistiska tider går människor och samhällen in i sparläge. Vi vakar hårdare över vad vi har och undviker att ta större risker. Under kristider blir risktagande mer riskfyllt eftersom man riskerar att förlora precis allt, jämfört med goda tider då fler har ett överskott att spela med. Däremot i optimistiska tider då det verkar finnas både resurser och möjligheter så det räcker och blir över blir det mindre viktigt att bevaka sin egen position i relation till vad som redan finns – det finns ju ett grönare gräs att ta del av där ute.
Därför ska den stärkande förmågan hos en motiverande vision inte underskattas. Fråga bara den samlande kåren av idrottsmän och organisationer som lyckas använda visionen som redskap för att motivera sig till positiv handling. En positiv bild av framtiden som inte är en utopi utan något som kan ageras på i alla nivåer, från strategiskt till taktiskt till vardagligt praktiskt stärker framtidstron. Delade visioner skapar också det samförstånd som verkar göra oss mer motståndskraftiga mot kriser.
Öka fokus på områden med lovande möjligheter
En viktig pusselbit för att få dessa visioner att flyga är att man trovärdigt kan peka ut områden med möjligheter där framgång inte handlar om att armbåga sig fram i ett nollsummespel. Framtiden är formbar och möjligheterna många. Om vi kan tänka nytt kring resurser, som att skapa värde ur svinn och ekosystemtjänster, nyttja de stora möjligheterna som teknikutvecklingen medger finns grunden för en inkluderande och hållbar utveckling.
Till sist, Hoyer med kollegor stärker en poäng vi i framtidsskrået ofta vill framhålla: Framtiden är inte förutbestämd, den kräver handling. Historien visar att kriser kan blåsa över – givet att det finns inkluderande institutioner, modiga ledare och delade visioner. Att leda från framtiden är att våga föreställa sig ett bättre samhälle och sedan ta de konkreta steg som krävs för att nå dit.
By Axel Gruvaeus
Vill du veta mer om hur vi arbetar med framtidsdrivna strategier? Läs mer här eller kontakta Johanna Danielsson, CEO och Senior Partner Kairos Future.
[1] Blinkning till flugan på sociala medier där kvinnor frågar män hur ofta de tänker på romarriket: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/hur-ofta-tanker-du-pa-romarriket
[2] Joe Hasell vid Our World In Data går på djupet i frågan här, sammanfattningsvis kan den ekonomiska ojämlikheten sägas ha ökat sedan slutet på 1980talet. https://ourworldindata.org/how-has-income-inequality-within-countries-evolved-over-the-past-century
[4] Rapporteras om bland annat här https://citizensinternational.com/centimillionaire-era/
[5] Global Wealth Report https://www.ubs.com/content/dam/assets/wm/global/insights/doc/global-wealth-report.pdf?campID=UC:E:601227:601243:275609551:0:1640977188:1640981663:en:0
[6] https://www.nobelprize.org/uploads/2024/10/advanced-economicsciencesprize2024.pdf