Framtidsbarometern – nu vänder de svenska ledarnas framtidstro uppåt igen
Varje månad ställer vi ett antal frågor till vårt nätverk med personer i ledande position där vi också läser av inställningen till framtiden – vad tror de om utvecklingen för Sverige och den egna branschen? Denna gång ser vi ett trendbrott där framtidstron äntligen pekar uppåt igen.
Framtidsindex: vänder det nu?
Varje månad läser vi av inställningen till framtiden hos personerna i vårt nätverk – vad tror de om utvecklingen för Sverige och den egna branschen? Vi väger samman svaren i ett framtidsindex mellan 100 (utopisk framtid) och 0 (katastrof) för att få en samlad bild över hur läget ser ut bland företag och organisationer i vårt nätverk. I och med Ukrainakriget sjönk framtidstron som en sten, men nu kanske läget äntligen har vänt uppåt – indexet pekar försiktigt upp från sitt lägsta värde någonsin under våren 2023. Visserligen är dysterheten fortfarande övervägande, men kanske är det mörkret före gryningen vi sett under sommaren 2023?
Förbättringen består framför allt i en mer positiv inställning till den egna branschens framtid. Stämningen på jobbet är förhållandevis låg, och så många som 15% uppger att de kommer behöva minska personalstyrkan – för närvarande tycks det mest vara ekonomisk optimism som bryter igenom den allmänna nedstämdheten. Men det är åtminstone glädjande att svenska företag och organisationer är lite mer positiva till den egna branschens framtid, och vi får hoppas att de andra delindex som förklarar framtidsoptimismen kommer i kapp. Kanske vänder det nu.
Figur 1: Framtidsindex är en sammanvägning av indikatorer som rör stämningen på arbetsplatsen, personalstyrkans växande eller krympande, branschens framtid, samt allmän optimism eller pessimism under det närmaste decenniet.
Figur 2: Svar på frågan ”I genomsnitt, hur många dagar i veckan arbetar medarbetarna i organisationen på distans?” hos de organisationer där arbete på distans är åtminstone i någon mån aktuellt. Snittet är idag något under två dagar.
Svenskarna verkar sedan pandemin ha funnit någon sorts jämvikt mellan hemmakontoret och det vanliga jobbet. Vi frågade hur läget ser ut idag vad gäller arbetsdagar på distans, och jämförde det med situationen för ungefär ett år sedan våren 2022. Då var normen att arbeta lite mer än två arbetsdagar i veckan på distans, och sedan dess har medelvärdet sjunkit under strecket. Den genomsnittliga svenska kontorsarbetaren jobbar alltså idag lite mindre än två dagar i veckan på distans – men det är en anmärkningsvärt liten skillnad på över ett år, och tyder på att distansarbetet förmodligen har kommit för att stanna, åtminstone i så pass stor utsträckning. Bland de organisationer där arbete på distans är görbart, är det bara 7% av respondenterna som uppger att normen är arbete helt och hållet på kontoret. Vanligast är en till två dagar.
Distansarbete fortfarande enormt populärt ...
Vad gäller medarbetarnas egna preferenser har inte mycket skett. En liten andel, tre procent, av respondenterna säger att de tror medarbetare i deras organisation inte vill jobba på distans över huvud taget – 97% menar alltså att distansarbete är populärt bland medarbetarna, och skillnaden sedan 2022 faller inom felmarginalen, en förändring från två procent till tre. I genomsnitt uppger respondenterna att om medarbetarna fritt fick välja skulle de spendera ungefär halva arbetsveckan på distans – 2,61 dagar i snitt, en liten nedgång sedan 2022 men knappast anmärkningsvärd. Dock är det mer än vad som faktiskt är normen idag.
… men inte hos ledningen
Där det skett förändringar sedan 2022 är inom högsta ledningens inställning till distansarbete. Vi ställde frågan ”Om högsta ledningen i din organisation fick välja utan att ta hänsyn till medarbetarnas önskemål, hur många dagar i veckan tror du att medarbetarna skulle jobba på distans då?” Och svaren här skiljer sig sedan förra gången frågan ställdes. För ett år sedan menade 22% av respondenterna att högsta ledningen gärna skulle se arbete på distans minst tre dagar i veckan. I dag har motsvarande siffra sjunkit till 16%, och fick ledningen välja helt fritt skulle vi idag arbeta i snitt endast en och en halv dag hemifrån. Eftersom snittet dagar på distans faktiskt har gått ned något, kan vi utgå från att ledningen fått sin vilja fram; medarbetarnas attityd till distansarbete har inte förändrats särskilt mycket men ledningen vill idag se att genomsnittstiden på distans kommer ner under två dagar, vilket också skett (om än nätt och jämnt). Frågan är om detta är en trend som kommer utvecklas framåt, eller om högsta ledningen nöjer sig om medarbetarna fortsätter att jobba någon dag i veckan på distans.
Figur 3: Svar på frågan om kvinnor eller män väntas arbeta mer hemifrån i den egna organisationen.
Mer jämställt distansarbete… kanske?
De flesta svarande menar att män och kvinnor arbetar lika mycket på distans, men ungefär en sjättedel uppger att kvinnor är mer benägna att jobba hemifrån i deras organisation. Anmärkningsvärt är att de svarande inte ser någon skillnad alls vad gäller männens distansarbete sedan 2022, medan däremot kvinnorna förväntas vara på kontoret något mer idag jämfört med för ett år sedan. Kanske är därför en annan tänkbar drivkraft bakom förändringen att kvinnorna återvänder till kontoret? Skillnaden är visserligen på marginalen, men det är en tänkbar förklaring till varför vi ser en förändring i antalet timmar jobbade på distans som helhet. Om högsta ledningen vill få tillbaka fler medarbetare till kontoret är det kanske mer jämställdhet i vardagslivet som är svaret?
I denna Framtidsbarometer har 488 av våra Kairos Future Friends svarat på månadens enkätfrågor. Medlemmarna i detta nätverk är jämnt fördelat över privat och offentlig sektor och de flesta som svarar på Framtidsbarometern sitter i ledningsgrupp, styrelse eller annan ledande position.
Följ Kairos Futures Framtidsbarometer för att hålla dig uppdaterad.