Ropen skalla – bostad till alla

Samtidigt som Hemnet översvämmas av stylade bostäder till priser på över 100000 kronor kvadratmetern trängs nyanlända och andra personer med knappa resurser ihop sig i områden där så många som upp till fyrtio, femtio personer bor i en och samma lägenhet. Bostadsfrågan är en av vår tids mest utmanande frågor. Enligt Boverket behövs det byggas 700000 bostäder på tio år för att klara av den förväntade befolkningsökningen. En fråga är dock vem som ska betala. Än svårare blir ekvationen när även andra kostnader vältras på nybyggandet.

Den bärande frågan som ligger obesvarad i botten är rätten till bostad eller bostaden som en vara som andra på en marknad. Samtidigt har varje kommun med självaktning i snart femton års tid insett att det moderna arbetslivet baseras på tillgången till kvalificerad arbetskraft. Samma arbetskraft som vill ha ett attraktivt boende som öppnar dörren för hela livets möjligheter utan att ge avkall på något.

Detta gör att bostadsfrågan för staten och enskilda kommuner både handlar om hur man ska lösa bostäder för dem som saknar egna resurser samtidigt som konkurrensen om att locka till sig höginkomsttagare gör att man bygger alltmer sofistikerade och påkostade bostäder vilket sticker ”vanligt folk” i ögonen. Hur hamnade vi här? Varför lockas egentligen alla till ett liv i storstäderna trots trängseln? Och vilken framtid kan vi vänta oss runt hörnet när ropen om bostad till alla skallar allt högre trots finansministrarnas eviga duckanden?

Publicerad: 2017