Framgång byggs på att tänka till
Daniel Kahneman, 2002 års nobelpristagare och författare till den globala bästsäljaren “Tänka snabbt och långsamt”, konstaterar att när vi ställs inför nya och svåra problem så gäller det att tänka långsamt. Då fungerar inte längre det intuitiva och snabba tänkandet, av den enkla anledningen att erfarenhet och intuition leder oss på villovägar.
De flesta ledare idag lever ständigt sitt liv i just den typen av miljöer där den kunskap och beprövade erfarenhet som är lagrad i ryggmärgen inte längre är en tillgång, utan många gånger snarare en belastning. I en studie vi på Kairos Future nyligen genomförde i samarbete med Tieto konstaterar nära hälften av de nordiska toppcheferna att deras bransch 2020 kommer att ha väldigt lite att göra med hur den ser ut idag.
För alla som lever i den typen av snabbföränderliga och komplexa miljöer blir frågan vad man kan göra för att på ett så förnuftigt sätt som möjligt förhålla sig till en komplex, osäker och föränderlig framtid.
En strategi är ju att ta frågorna vartefter de dyker upp; det är ju ändå ingen idé att försöka förstå framtiden, eller som Mark Twain konstaterade, ”det är svårt att sia, särskilt om framtiden”. Med det perspektivet blir den naturliga konsekvensen att man hanterar varje ny situation med det snabba tänkandets strategi. Vilket ju som Kahneman konstaterat är en rätt dålig strategi.
En helt motsatt strategi är att lägga tid på att – trots Twains konstateranden – faktiskt försöka förstå vad framtiden kan bära i sitt sköte. Detta är vad framtidsforskarna kallar för scenariotänkande, att sätta sig in i framtida tänkbara situationer. Genom att förstå drivkrafter i omvärlden, potentiella vändpunkter och disruptiva skeenden framöver får vi en bättre förståelse för vår omvärld idag, vilka vägar den kan tänkas ta och vad det kan innebära för vår egen verksamhet. Vi får också på ett tidigt stadium möjlighet att skapa en beredskap för att möta framtida hot och dra nytta av nya möjligheter innan andra hunnit upptäcka dem. Och det är inte så dumt om man vill vara med bortom nästa decennieskifte.
När jag och mina kollegor under de senaste 15 åren i olika internationella forskningsprojekt undersökt vad som skiljer dem som lyckas över tid framför dem som har haft det lite svårare är det just denna förmåga som i undersökning efter undersökning faller ut som den mest avgörandet. Visst behöver vi vässa våra produktionssystem, men vad som framför allt krävs för att lyckas i det 21:a århundradet är att vässa tänkandet, och då framförallt förmågan att se runt hörn och genera relevanta svar på vad vi ser.
Det är vad jag kallar scenarioplanering, något vi människor är skapta för men ändå ganska dåliga på att tillämpa i praktiken. Men övning ger färdighet, så börja öva innan det är för sent.
Läs mer i boken "Scenarioplanering – Länken mellan framtid och strategi"