Framtidens ojämlikhet
1900-talet bjöd på en hisnande resa mot ökad jämlikhet i Sverige, i västvärlden och på slutet även i världen i stort. Men de senaste årtiondena har kurvorna dock vänt tillbaka på många håll.
Sverige har gått från minst till mest ojämlikt i Norden sedan början av 00-talet, visar Världsbanken[1]. I USA drar "the 1%" ifrån majoriteten av befolkningen[2] och i Frankrike protesterar gula västar mot en elit som har tappat kontakten med folket. Även om människor lyfts ur fattigdom globalt är det stora skillnader mellan folk och folk inom länderna som är på väg upp.
Hur hamnade vi här, och framförallt, vart är vi på väg? Innebär den digitala revolutionen lika dramatiska skillnader och politiska konvulsioner som den industriella? Eller går vi rentutav en tid till mötes då tekniken blir ett redskap för att bromsa ojämlikheten? Vid sidan av den tekniska utvecklingen, hur påverkar kulturella, sociala och institutionella faktorer utvecklingen?
Frågorna är enorma och omöjliga att besvara fullständigt. Men vi kan konstatera att på samma sätt som den industriella revolutionen ledde till ojämlikheter i världen, som sedan utmynnade i både demokratiska och icke-demokratiska politiska revolutioner, kan vi nog vara säkra på att den revolutionerande rörelse mot ett digitaliserat och alltmer självgående nätverkssamhälle ger upphov till nya ojämlikheter. Vad kan man vänta sig för utveckling i stora drag?
Knutet till själva produktionsordningen, det vill säga hur vi arbetar och utvinner ekonomiskt värde, lär en hel del hänga på hur automatisering, digitalisering och AI påverkar våra arbetsuppgifter. Sedan Frey och Osborne’s[3] rapport med slutsats att nära hälften av jobben i USA kommer att automatiseras bort mot 2030 har debatten gått varm i ämnet. Uppfattningarna går isär kring automatiseringens omfattning, men att det påverkar allt från jordbruk till industri och tjänster är otvetydigt.
Hur ”drabbade” olika (yrkes)grupper blir av vår tids revolution – den digitala – kommer att innebära nya grunder för ojämlikheten. De som i mycket begränsad utsträckning påverkas har goda möjligheter att gynnas av utvecklingen. Vi ser det redan idag i termer av stigande löner för bristyrkesgrupper med genuint mänskliga uppgifter, som förskollärare och sjuksköterskor. Här hittar vi även många hantverkaruppgifter.
De som enligt Kairos Futures studier[4] ligger mindre bra till är vissa industriarbetare, men framförallt personer med rutinbaserade administrativa ”white collar”-yrken. Kan ditt jobb omvandlas till ettor, nollor och rutiner ligger du alltså dåligt till.
De som av allt att döma kan räkna med en fortsatt statusstegring är personer med en arkitektroll bakom de IT-strukturer som kommer på plats, och de som blir förstärkta av ny teknik i sina uppgifter snarare än ersatta av den. Högst upp i pyramiden handlar det till syvende och sist om vad ojämlikhet alltid har handlat om genom historien: ägande. Från att äga land i bondesamhället till att äga fabriker i industrisamhället till att nu äga de stora plattformsbolagen – vill man vara högst upp i näringskedjan och dessutom dra ifrån gäller det att äga.
Finns det då inte några möjligheter att åter se ojämlikhetskurvorna vända nedåt? På kort sikt finns det inte mycket som pekar på det. Parallella tunga trender utanför arbetslivet i form av urbanisering, migration med bristande integration och klimatförändringar ser ut att förstärka skillnaderna snarare än att utjämna dem. I takt med en globaliserad ekonomi där den främsta utjämnande kraften – nationalstaten – tappar makt, saknas institutioner med kraft att åstadkomma fördelning.
Kanske finns det åtminstone på längre sikt ändå ett frö till förändring i de gigantiska system som växer fram, vår nya industriella och den här gången digitala, infrastruktur. Den som har läst sin Orwell och dessutom sneglat på Kinas social credit score-maskineri har lätt att se globalt omfattande övervaknings- och kontrollsystem ta sin form och dystopin rullas ut framför ögonen. Men stora och omfattande system kan också användas i utjämnande syfte.
Utvecklingen idag påminner inte så lite om den tid i historien då industrierna och de omgivande institutionerna byggdes upp och gav upphov till stundtals sorgliga skildringar som Per Fogelströms Stadsserie. Efter årtionden av både ojämlikhet och armod vändes emellertid till slut industrisamhällets kraft i en utjämnande riktning. De värden som genererades spreds till följd av politisk organisering och beslut, och resultatet blev det med historiska mått jämlika samhället under 1900-talets senare hälft. Frågan inför framtiden är: finns viljan och förmågan att göra samma resa igen?
Detta är en sammanfattning av Kairos Future Club-rapporten Framtidens ojämlikhet. För att ta del av den och andra rapporter, gå med i Kairos Future Club.