Digitaliseringen, demokratin och försvarsviljan – vartåt drar det svenska samhällskontraktet?
Svenskarnas vilja att acceptera digitaliserad samhällsservice, upprätthålla demokratin och försvara landet påverkar tveklöst utvecklingen av framtidens Sverige. Så hur har svenskarnas attityder sett ut i närtid? Välkommen att ta del av resonemang och unika data.
Vad förväntar sig svenskarna av sig själva, varandra och samhällets institutioner när det gäller att ge och att få, rättigheter och skyldigheter? Det har varit den övergripande frågeställningen när vi 2018 och 2022 genomförde framsynsprojekten Morgondagens medborgare.
Syftet har varit att teckna en bild av samhällskontraktet, något som blir extra viktigt när det svenska samhället – som i decennier har utökat invånarens rättigheter – plötsligt behöver prioritera i det offentligas utbud av service, exempelvis på grund av:
- fler äldre ska tas om hand av jämförelsevis få yngre
- ett nytt säkerhetsläge kräver mer resurser till beredskap
- klimatförändringarna driver kostnader
- hårdnande global konkurrens
- befolkningsökningen har avtagit i tempo
Sedan välfärdssamhället grundades och började expandera har invånarna själva också förändrats. Medborgaren blev på 80- och 90-talet tilltalad som kund. Gamla idéer om att ha plikt gentemot det kollektiva försvagades snabbt. En snabb teknisk utveckling har dessuton förändrat vilken service som rent praktiskt kan erbjudas. Det väcker frågor om vad som är lämpligt och rimligt att invånarna får, men också vad de ska kunna acceptera – duger det att få hjälp av en robot, eller känns det inhumant? Svaret på dessa frågor säger något om de ramar som särskilt offentliga aktörer har att förhålla sig till.
Åtta medborgardimensioner
För att förtydliga vad vi menar med samhällskontraktet skapade vi en modell med åtta dimensioner. Självbildning är kanske den som mest behöver förklaras. Ordet är en individualisering av folkbildning, och syftar till att beskriva hur individen får sin bild av samhället. Att förstå hur samhället fungerar och vilka narrativ någon exponeras för har betydelse. Exempelvis för känslor av att allt är kaos, tendensen att tro på konspirationer eller vilka grupper man känner samhörighet med.
Dags att utforska samhällskontraktet igen
Våren 2026 genomförs studie nummer tre. De föregående studierna har haft särskilda inriktningar: 2018 fokuserade studien extra på engagemang och samhörighet. Studien 2022 lade istället fokus på svenskarnas syn på digitalisering av offentlig sektor respektive grön omställning. Dessa områden kan ses som varianter på rättigheter och skyldigheter liksom serviceförväntan i modellen ovan.
Fokus för studien 2026 är inte ännu bestämt, men är er organisation intresserade av att vara med som medarrangörer så delta gärna på informationswebbinariet 20 oktober, anmälan här. Där får ni chansen att tycka till studiens inriktning. Redan nu vet vi att några frågor kommer att upprepas från tidigare studier. På så sätt kan vi följa rörelser i opinionen och just rörelser är det vi kallar trender. Här nedan presenteras tre särskilt intressanta frågor att följa upp under våren.
Attityder till digitaliseringen
Med dagens födelsetal – 1,43 barn per kvinna – får 100 svenskar drygt 50 barnbarn. Redan idag larmar SKR om bristen på människor att anställa. När dagens och framtidens äldre ska omhändertas av allt färre yngre återstår att söka lösningar i teknikens möjligheter. Därför ställde vi i Morgondagens medborgare 2 (2022) frågor om välfärdsteknik. En av de mest slående responserna vi fick från 6000 svenskar var följande:
Frågan ställdes cirka ett halvår före ChatGPT:s ankomst, det textproducerande AI-verktyg som på 2 månader började användas av 100 miljoner människor. Internetstiftelsen rapporterade i september 2025 att var tredje svensk använder ChatGPT. Har det förändrat attityderna bland svenskarna? Det vill vi veta, för svaret säger något om det förändringsmandat som kommuner, regioner och myndigheter har för att utveckla en mindre personalkrävande samhällsservice. Sådan behövs, inte bara för att ekonomin ska gå ihop och för att ge god vård och omsorg. Bland konsekvenserna när samhällets institutioner upplevs svika är en sjunkande mellanmänsklig tillit och därefter, misstro mot samhällssystemet – inklusive demokratin. Så hur mår den, vår tids mest hajpade form för maktfördelning?
Fortsätter alternativen till demokrati att växa i populäritet?
Demokratins tillstånd i världen är det många som upptas av, och skälen till det är goda. Enligt V-dem institut bor drygt sju av tio människor i autokratier. USA:s regering tar sig friheter som nyss inte var förenliga med liberal demokrati, eller god demokrati överhuvudtaget.
Även i Sverige finns tecken på att den representativa demokratin inte har en lika självklar status som tidigare. Visserligen visar data från Göteborgs universitet att en stor och sakta växande majoritet är nöjda med den kommunala demokratin. Men när vi 2018 och 2022 frågade svenskarna hur de såg på alternativ till demokrati visade sig en oväntat snabb attitydförskjutning: på bara på fyra år ökade andelen som är positiva till stark–man–styre med över 40% och omfattade 2022 en av tre svenskar. Andelen som bejakade expertstyre växte till en majoritet, 54%, något som Kreml-vänliga Russia Today gjorde en hånfull nyhet av.
Hur är läget bland svenskarna idag? Det vill vi förstås söka svar på under vårens studie. Till dess kan vi resonera om vad som driver denna antidemokratiska tendens. Är det verkligen ett tecken på att alltfler landar i slutsatsen att allmän rösträtt är fel? Visserligen visar våra data att ju yngre någon är, desto mer sannolikt är det att hen inte tycker att alla borde få vara med att bestämma i politiska frågor. Likväl är en mer trolig förklaring till tendensen att alltfler upplever att politiken inte leverar. Klimatfrågan, migration, pensionssystem och en tilltagande polarisering gör att demokratiska systemet inte känns meningsfullt. Göteborgs universitet har kanske den mest talande datan på det här området, en data som motsäger det liberala grundantagandet att vi alla vill vara med att besluta och utöva maximal frihet.
Om trenden fortsätter eller ej får vi veta i maj 2026 när nästa enkät till svenskarna har besvarats. Då vill vi också ta tempen på den svenska viljan att slåss för den frihet och säkerhet som vi alla vill ha.
Försvarsviljans utveckling
Morgondagens medborgare 1 (2018) tog bredaste tänkbara grepp på samhällkontraktet med frågor inom alla medborgardimensioner som presenterats ovan. Studie nummer två, efter en pandemi och Rysslands invasion av Ukraina, ställde dittills oprövade frågor om svenskarnas syn på digitalisering och hållbarhetsomställning. Vad bör vara i särskilt fokus för den tredje studien, våren 2026? Beredskapsfrågor är en het kandidat. Två intressanta frågor att följa upp rör den lokala beredskapen samt försvarsviljan.
Pandemin och krig i Ukraina ruckade attityder marginellt
57% av svenskar ansåg 2018 att det borde vara en skyldighet att förbereda sig för oväntade kriser/störningar i samhället. Skillnaden mellan 16 till 25-åringar och 56-65-åringar var påtagliga 22 procentenheter, med 71% av de äldre instämmande. Fyra år sedan instämde marginellt fler av svenskarna i påståendet, 60%. Gapet mellan äldsta (61-80 år) och yngsta gruppen (21-30 år) var lika stort som 2018.
Är skillnaden i attityder lika stor nu som då, eller har en ny tidsanda vuxit fram? Det skulle isåfall kunna innebära att kommuner och myndigheter med totalförsvarsuppgifter arbetar i ett mer positivt opionionslandskap. I vissa grupper av invånare kanske det offentligas upprustning till och med uppstår som långsam och onödigt försiktig? Det vore isåfall värdefull kunskap att ha. Samma sak gäller förstås svenskarnas attityd till att behöva bidra till att försvara landet.
Sex av tio beredda kriga även om de sannolikt förlorar
I våra mätningar har andelen svenskar med positiv syn på värnplikten ökat med drygt 20% sedan 2016 och uppgår 2025 till nästan sju av tio. Förklaringen lär knappast vara att Försvarsmakten har gjort grundutbildningen mycket roligare. Istället är den skiftande tidsandan en mer rimlig förklaring. Inte bara känslan av att Sverige skulle kunna vara hotat utan också en bredare, mer pliktbejakande strömning inom politik och samhällsdebatt. För några kanske värnplikten också erbjuder en lösning på den stigande känsla av meningslöshet som vi tidigare har skrivit om.
I Morgondagens medborgare använde vi en lite annorlunda fråga för att utforska svenskarnas beredskap att slåss för sitt land: borde som svensk medborgare vara en skyldighet att hjälpa till att försvara landet (civilt eller militärt) mot yttre angrepp, även om det vore sannolikt att Sverige skulle förlora. Både 2018 och 2022 bejakade knappt sex av tio svenskar den skyldigheten.
Återigen är de äldsta mer villiga än de yngsta att acceptera skyldigheten att ställa upp. Gapet är stort och uppgår till cirka 30 procentenheter, både 2018 och 2022. Vad som dock förändras mellan de två studierna sker framförallt mellan könen. 2018 bejakade sju av tio män skyldigheten, jämfört med fem av tio kvinnor. Fyra år senare har könsgapet halverats, från 20 till 10 procentenheter. Detta kan jämföras med gapet på 34 procentenheter mellan de mest och minst instämmande grupperna kvinnor.
Var står beredskapen att ta till vapen nu? Unga kvinnor tycks lämna krigandet till någon annan, trots uppväxten i en tid där feministiska ideal har haft mycket plats. Hur blir det framåt när nu konservativa vindar blåser och delvis bejakar traditionella könsroller? Samtidigt, alltfler unga gör värnplikt – kommer det innebära att gapet mellan äldre och yngre krymper när det gäller synen på en enskildes skyldigheter i händelse av krig? Vi återkommer när vi har fått reda på det.
Vill du vara med att genomföra studien Morgondagens medborgare 3? Hör av dig till Cecilia Löfgreen eller Fredrik Torberger för en uppdatering projektets nästa steg. Startmöte planeras till strax efter årsskiftet 25/26.