What’s NXT: Med blicken mot våren – vad händer i post-coronasamhället?
Vi har mer eller mindre resignerat inför faktumet att det nya coronaviruset kommer att vara en del av vårt liv under den överskådliga framtiden. I våra undersökningar tror så många som hälften att det kommer att dröja åtminstone ett år innan krisen betraktas som över och de flesta andra tror att nästa vår är optimistiskt. Under tiden kan vi börja diskutera de långsiktiga trender som kraftigt accelererats under krisen och hur de kommer att påverka de närmaste 20 åren.
Kairos Future lade fram årshjulmodellen 2002. Baserad på Strauss & Howes generationsteori och ekonomen Nikolai Kondratievs strukturcykelmodell delade den in historien i 80-årsperioder, där varje fjärdedel präglades av en viss ekonomisk verklighet och vissa värderingar. Dessa faser kom att kallas årstider. Klicka här om du vill ladda ner årshjulsmodellen och läsa mer.
Enligt modellen har vi under de senaste decennierna befunnit oss under vintern, när gamla institutioner och samhällsmodeller betraktas som otillräckliga, oordning och oförutsägbarhet råder och det effektiva handlingsutrymmet är litet. Radikala lösningar efterfrågas och ledaren är arketypen som står högst i kurs.
Det var dags för vintern att övergå i vår, en period när vi investerar över längre tid, och nya institutioner som uppstått under vinter byggs upp och intar centrala roller i framtidens samhälle. Dessa övergångar sker i regel genom en kris som exponerar tidens inneboende spänningar och avgör dessa till en ny samhällsordnings fördel.
När periodindelningen lades fram för snart 20 år sedan sattes det preliminära datumet för en kris till omkring 2020. Det betyder inte att modellen kan förutspå kriser — kriser kan ske när som helst. Däremot får kriser särskilda effekter när samhällsstrukturen har följt ett visst spår under längre tid. Kommer de närmsta 20 åren att likna en vår? De vet vi inte än, men vi håller fingret på pulsen för att få reda på det så fort som möjligt.
Snart är vi framme
Under nästan hela coronakrisen har vi mätt våra respondenters känsla av kontroll inför deras snabbt skiftande omedelbara verklighet. I slutet av mars tyckte de flesta att de hade medelstrakt grepp om situationen och låg emellan kaos och nyorientering på en femgradig skala. Under krisen har kurvan gradvis förskjutits mot nyorientering, och även under den senaste månaden fortsätter trenden: för en månad sen blev för första gången de som kände sig helt nyorienterade flest, och denna gång nådde de en knapp egen majoritet.
Det ser bättre och bättre ut
Samtidigt som coronakrisen ser allt mindre ut som kaos för de flesta, viker också den allra värsta pessimismen gällande de ekonomiska konsekvenserna. Det är fortfarande frågan om en allvarlig kris, men oron är inte lika stor som den var i våras. Uppskattningarna för vad arbetslösheten kommer att toppa på under 2020 har gradvis sjunkit. Andelen som tror på mer än 15 % arbetslösa är hälften så stor idag som i maj, medan andelen som tror att vi klarar oss under tioprocentsribban har ökat från 10 till 30 % av respondenterna.
Och än så länge verkar de mest optimistiska haft rätt med en hårsmåns marginal. Enligt SCB nåddes en topp i juni på 9,8 % arbetslöshet, som sjunkit tillbaka något sedan dess. Dock hålls många företag under armarna av regeringens korttidsarbetesinitiativ och det återstår att se hur arbetslöshetssiffrorna påverkas när stödet upphör.
Förtroendet för Coronastrategin ökar och ökar
Avgörande för den långsiktiga utvecklingen efter krisen i Sverige när det gäller förtroendet för myndigheter och politiker är uppfattningen om hur väl vi faktiskt hanterade pandemin. ”Den svenska modellen” har diskuterats och ifrågasatts flitigt världen över men erhållit förhållandevis brett stöd på hemmaplan. Detta stöd har — i alla fall bland våra respondenter — dessutom tilltagit kraftigt under och efter sommaren.
Vi noterade redan för en månad sedan att det skett en förflyttning från polen ”Sverige kommer att ses som ett avskräckande exempel” mot polen ”Sverige kommer att ses som ett föredöme bland länder” mellan början och slutet på sommaren. En bit in på hösten kan vi se att utvecklingen har fortsatt i samma riktning. Enbart kring en av 20 respondenter lutar nu mer åt ”avskräckande exempel” medan tre av fyra lutar åt ”ett föredöme”.
Politikens återkomst?
Årshjulsmodellen förutspår att efter årtionden av ökande makt och inflytande för privata, globala företag kommer politiken, och kanske framförallt den nationella politiken, att igen sätta dagordningen i allt högre utsträckning. Under vintern i årshjulet är politiken fast i kaos och radikalism, medan våren tros präglas av en starkare stat och mer enighet rörande den nya riktningen. Nu upprepar sig historien inte exakt så vi vet ännu inte detta, och våra respondenter tror fortfarande att det privata näringslivet kommer att vara mest drivande — men den nationella politiken ligger inte så långt bakom. Vi tänker hålla ögonen fastnaglade på hur utvecklingen på det här området ser ut under de närmaste åren. Kommer politiken åter?
Vad behöver kommunerna? Infrastruktur!
Många kommuner står nu inför stora utmaningar att hantera: demografi, integration, kompetensförsörjning, skola och klimatanpassning. Våren är de stora, långsiktiga investeringarnas tid, det är då det ska sås för att senare blomma och skördas. När vi frågar våra respondenter vad kommunerna behöver för att vara framgångsrika (i bemärkelsen att attrahera befolkning och arbetstillfällen) så återkommer infrastrukturinvesteringar som tema. Faktum är att när vi frågar direkt vad som behövs och gör ett s.k. ordmoln av svaren blir ordet ”infrastruktur” så stort att det måste lyftas ut om resten ska kunna läsas. Den infrastruktur det handlar om, kan man läsa, är kommunikationer — både digitala (bredband) och fysiska (kollektivtrafik). Efter det kommer skolan.
Framtiden tillhör landets pendlingskommuner
Att kommunikationer är den viktigaste investeringen för framtidssäkring verkar tydligt, och det verkar stämma överens med det ord vi sedan tidigare vet dyker upp när människor får beskriva sin ideala bostadsort: ”nära”. Vad som ska ligga nära kan variera, men antingen naturen, kollektivtrafiken eller stadens centrum brukar det vara som gäller. Framtidssäkra kommuner torde då vara dem som ligger ”nära”. Vilka tror våra respondenter gynnas i coronakrisens kölvatten?
Storstäderna med kranskommuner ligger bra till, men det är gruppen övriga större städers pendlingskommuner som verkligen är på väg upp: de ligger nära till både stan och naturen och har inte ännu blivit lika fullbyggda och dyra som storstädernas grannar. Det är också här som investeringar i förbättrade kommunikationer kan göra stor nytta snabbt. De som ligger lite längre bort har däremot ett tyngre lass att dra och behöver tänka länge och hårt på vilka investeringar som kan hjälpa dem.
Vi vill veta hur näringsliv och offentliga organisationer ser på sin framtid och jobbar med omställningen till post-coronasamhället. Därför har vi startat Kairos Futures Framtidbarometer, där vi via vårt nätverk Kairos Future Friends tar pulsen på företag och organisationer för att följa utvecklingen.
Följ Kairos Futures Framtidsbarometer för att hålla dig uppdaterad.