Framtidsbarometern –hybridpanik, pendlingsrace och talangjakt
Ännu en månad har gått utan att någon stegring i smittsiffrorna kunnat skönjas. Inte heller har vi blivit av med covid-19, utan det enda som fallit – mer eller mindre dramatiskt – är löven från träden. Antalet bekräftade smittade per dag ligger mellan 500 och 1000 i hela landet och har gjort det sedan mitten av september, vilket är en tiondel av vad det var under den värsta perioden för ett år sedan.
Detta avvaktande avspeglas i vad våra Kairos Future Friends tror om framtiden. Denna månad har 333 av dem svarat på Framtidsbarometerns enkät, och direkt i början ser vi att optimismen om pandemins nära förestående slut inte har vänt, men bromsats. Andelen som tror att det åtminstone tar till nästa år innan pandemin anses över i Sverige sjönk kraftigt förra månaden men har nu stigit en aning igen, från 69% till 73%.
Några tycker att det är slut nu
Vi ska dock notera att alternativen under rubriken ”pandemin anses redan över” också har ökat. Restriktionerna drogs tillbaka i slutet av september, dvs. slutet av Q3 vilket kan tolkas som att pandemin i det hänseendet anses över, även om viruset självt hänger sig kvar. Under pandemins hela förlopp har andelen som sagt ”redan över” varit extremt liten (under 1%), av naturliga skäl, men nu har den faktiskt gått upp till ca en tiondel.
Vi tittar mot framtiden
Även om få tyckt att pandemins slut varit här eller nära förestående har vi under det senaste året – från tiden då det såg som mörkast ut, till idag när en växande minoritet tycker att det faktiskt är över – fått se en gradvis större orientering mot framtiden och tiden efter pandemin.
I alla fall gäller detta om vi ser avsikten att expandera personalstyrkan som ett mått på framtidsorientering. I höstmörkret 2020 var det ungefär lika många som planerade att minska som att öka personalstyrkan, och efter ett års gradvis förbättring av situationen är det numera kring tio gånger så många som planerar att nyanställa.
Arbete på deldistans ställer frågor om närvaro och möten
Dessa nyanställda kommer till delvis förändrade arbetsplatser, och exakt hur den förändringen kommer att se ut är ännu oklart. Vi står inför en situation med omförhandling av normer och rutiner, och detta kommer att medföra konflikter här och där.
Vi har under hösten sett en återgång till arbetsplatser som varit glest befolkade under lång tid. Pendlare återvänder till vägar och perronger, och som vi noterat i tidigare Framtidsbarometrar planerar fler och fler att hålla kurser, konferenser och möten med fysisk närvaro. Men samtidigt är vi inte tillbaka till 100%, och frågan har länge varit i hur hög grad vi ska tillbaka över huvud taget.
När vi frågar våra Friends vad de tror kommer att bli en utmaning med en delvis återgång, så säger mycket riktigt drygt 40% att oenighet om hur mycket och när man kan arbeta på distans blir en knäckfråga. Men det är inte den största utmaningen, där hamnar något mer praktiskt: hur man ska hantera ”blandade” möten, när en del är med på distans och andra närvarande i rummet. Medan rena distansmöten visade sig fungera relativt bra redan i inledningsskedet av pandemin och ovana med tekniken är mindre vanlig idag, saknar vi än så länge bra rutiner för blandade möten.
Arbetslivet post-corona kolliderar med det aktivitetsbaserade kontoret
På tredje plats efter närvaroförväntningar och blandade möten kommer frågor om hur arbetsplatsen och arbetsmiljön ska anpassas till den nya arbetssituationen. Här har respondenterna fått ange mer specifikt vad de har i åtanke, och ett tema framträder tydligt i svaren: det trendiga aktivitetsbaserade kontoret möter till viss del motkrafter. Trenden har gått mot flexibla arbetsmiljöer med mycket öppna ytor för nära kontakt mellan kolleger och spontana möten.
Det är ju naturligt att tänka sig att detta skulle intensifieras ytterligare när den fysiska arbetsplatsens raison d’être allt mer blir det sociala, men då glömmer vi lätt att det inte alltid går att skilja distansarbetet från närarbetet och förlägga dem till separata dagar. Många kommer att ha telemöten som stör kolleger i öppna landskap. Det behövs alltså fler små privata rum för att ha distansmöten än vad som typiskt planerats.
Samtidigt har många, från arbete hemma vid skrivbordet, vant sig vid bekvämligheten att sitta kunna kvar vid sin arbetsplats när de tar ett möte och känner inte alls för att ta sitt pick och pack och vandra iväg till ett mindre rum som kanske inte ens är ledigt när det är dags för ett samtal. Detta påverkar kraftigt vad som nu blir en ny och något oväntad fråga: hur motiveras personalen till att faktiskt komma till jobbet?
Kapselskrivbordet nästa trend?
Denna fyrkant blir svår att göra cirkel av för arbetsgivare, inredningsformgivare och fastighetsbolag, som måste försöka tillgodose tre olika och delvis motstridiga behov: avskildhet, social kontakt och att kunna byta mellan dessa utan att flytta på sig. Kanske blir uppföljaren till stå-(eller gå-)skrivbordet kapselskrivbordet: en plats i ett vanligt öppet kontorslandskap som snabbt och enkelt kan täckas med en ljudisolerad kupa som sänks ner från taket.
Mindre vanliga frågor som tas upp inkluderar bland annat större svårighet med att dimensionera kontorsyta, behovet av sätt att synka när man är på jobbet och när man är hemma eftersom själva mervärdet av arbetsplatsen är att kollegerna är där samtidigt. I övrigt diskuteras också utmaningar för ledarskap som kräver allt mindre detaljkontroll och mer fokus på att etablera lojalitet och en stark företagskultur när närvaron minskar, samt svårare gränsdragningar när det gäller sjuknärvaro och ”vobbande”.
Distansarbetet får konsekvenser för geografin och lokal attraktionskraft
Trots att mycket hänt under sommar och höst har en sak legat stabilt: uppskattningen om hur mycket folk kommer att arbeta hemma efter pandemin är på samma nivå ”strax under hälften av tiden” som det har varit i flera månader. Givet detta tänker vi oss att det kommer att få konsekvenser för balansen mellan behov och begränsningar när det gäller var folk vill bo, och i förlängningen hur Sveriges framtida geografi ser ut.
Vi ställde frågan om vilken typ av platser i Sverige som kommer att gynnas mest av pandemins eftereffekter redan förra hösten, och nu har vi frågat igen för att se om bedömningarna har förändrats.
Förändringen är inte så stor men den är tydlig: storstäderna har tappat förtroende (och flyttstatistiken visar också på ökande nettoströmmar ut från storstäderna) medan deras kranskommuner, samt medelstora städer och deras omgivningar har ökat något.
Storstäderna fortsätter gynnas, är detta övergående?
På följdfrågan om varför just denna typ av plats kommer att gynnas skiljer sig svaren starkast mellan de som tror mest på storstäderna och de som inte gör det. De förra pekar på långa trender som centralisering, konsolidering, storurbanisering och internationell ”toppning” av ekonomin och spetskompetensen på enskilda platser. Pandemins effekter motsvarar här bara ett hack i kurvan och kommer inte påverka mycket på lång sikt. De pekar också på den attraktionskraft som finns i urbana miljöer m.a.p kultur- och nöjesutbud, samt på större utväxling av infrastrukturinvesteringar, och större möjlighet att leva en miljömässigt hållbar livsstil (utan bil, etc.).
Kortare avstånd gynnar den gyllene medelvägen
För de som väljer de något mindre städerna är det mer spridda skurar, möjligtvis för att dessa städer kan motsvara en antingen mer eller mindre urban miljö beroende på ens personliga perspektiv. Dock är den vanligaste fördelen att avstånden och komplexiteten i vardagen blir mindre än i storstäderna, samtidigt som man har tillgång till både urbanitet och större boyta.
Tillgång till det bästa av två världar är annars argumentet från de som tror på storstädernas kranskommuner. Med bra kommunikationer kan man ha storstan nära men undkomma de allra högsta bopriserna och hitta något med lite mer plats. Motsvarande platser utanför de lite mindre städerna motiveras liknande men med mer fokus på större boende och närhet till naturen till mer överkomligt pris.
Alla utom storstadsvurmarna tror att distansarbetet gynnar glesare områden
Allteftersom vi frågar de som tror på mindre orter och mer lantliga miljöer så är det fler och fler som nämner möjligheten att koppla av och leva ett enklare liv med lägre tempo och mindre stress. Småstäder och deras pendlingskommuner förs också fram som tryggare alternativ än storstäder. Men framförallt nämner i princip alla som inte valt storstan, vare sig det är kranskommunerna eller den lantligaste glesbygden som gäller, att distansarbete under i alla fall en stor del av tiden, kommer att medföra att boende längre bort från de största befolkningscentrumen kommer att bli jämförelsevis mer attraktivt.
Satsa på infrastruktur och coworking spaces, och marknadsför er
Vi har slutligen också frågat om vad kommuner ska börja göra annorlunda för att vara attraktiva för boende, företag och besökare framöver. Först och främst är det tydligt att det ”annorlunda” är en sanning med modifikation: mycket som är viktigt är samma som förut: infrastruktur, infrastruktur, infrastruktur. Ett ordmoln som sammanfattar alla svar visar tydligt denna sanning.
En djupdykning ner i själva texterna visar att infrastruktur kan betyda både transport, som kollektivtrafik, men också digital sådan. Ju mer en respondent tror på lantliga miljöer som post-pandemiska vinnare, desto mer tenderar tillgången till och kvaliteten på bredbandet prioriteras. Bra tillgång till bostäder och skolor, samt miljömässig hållbarhet, är också klassiska vinnare.
Lite mer nytt är dock att många får rådet att aktivt satsa på distansarbete, och därmed locka till sig folk som jobbar långt bort genom att ha gott om coworking spaces, kontorshotell och liknande, samt bygga upp en social och kulturell kontext kring det lokala samhället delvis baserat på detta. När väl detta är gjort ska man se till att marknadsföra sig ordentligt, gärna med trygghet, frihet, enkelhet, lugn, livskvalitet och närhet till naturen.
Vi vill veta hur näringsliv och offentliga organisationer ser på sin framtid och jobbar med omställningen till post-coronasamhället. Därför har vi startat Kairos Futures Framtidbarometer, där vi via vårt nätverk Kairos Future Friends med över 15 000 medlemmar, övervägande i ledande position, tar pulsen på företag och organisationer för att följa utvecklingen.
Följ Kairos Futures Framtidsbarometer för att hålla dig uppdaterad.