What’s NXT: Framtidsbarometern – Omikron, oron och omvärlden
När senaste Framtidsbarometern kom ut i slutet av november innehöll den frasen ”det ser ut som om pandemin i Sverige, till skillnad från i många andra länder, verkar vara åtminstone under kontroll, trots att vi inte ser någon riktig seger över viruset”. Omikronvarianten hade då slagit igenom i många länder men ännu inte i Sverige. Så ser det inte ut idag. Enligt Folkhälsomyndighetens statistik inkom ca 30 000 bekräftade fall per dag under andra halvan av januari, och enligt uppskattningar på Worldometers.info kan de verkliga smittotalen ligga kring fem gånger högre än så.
Omikron kommer och går
Allt pekar som tur är på att omikron är mindre farlig än tidigare varianter, och med en stor majoritet vaccinerade är ökningen i antalet inlagda och döda inte i närheten så stort som ökningen i antal smittade. Tillsammans antyder detta att denna plötsliga jättevåg möjligen kan passera fortare och med mindre skadeverkningar än de tidigare.
I Storbritannien har toppen synbarligen passerat och man tillkännagav förra veckan att man avser att slopa alla covidrestriktioner inom kort. Budskapet tycks vara att man väntar sig att pandemin i praktiken kommer att vara över om inte alltför lång tid.
Medlemmarna i nätverket Kairos Future Friends, primärt personer i ledande ställning i Sverige, är inte lika optimistiska när de svarat på Framtidsbarometern denna månad. En knapp femtedel av våra 428 respondenter tror att pandemin kommer att anses över i Sverige under första halvåret 2022, och nästan fyra av tio tror att det inte händer förrän nästa år.
Som vi ser på bilden är detta dock en förbättring jämfört med hur det såg ut kring jul, då bara 30% trodde att det alls skulle ske under 2022, så på något sätt tycks omikrons framfart ha accelererat det tänkta schemat även i Sverige.
Om och om igen
När andra vågen slog till förra hösten fick många av oss avbryta planerna på att återgå till arbetsplatser efter hemarbete och börja med seminarier, kurser och workshops igen – pandemin hade inte tagit slut efter sommaren. Samma mönster återkom ungefär ett år efter, fast den här gången ungefär en månad senare på året. Den här gången hade vi goda skäl! Vaccinationerna kom igång under våren och när höstterminen kom igång var smittsifforna låga och en stor majoritet vaccinerad, den stadiga nergång i andelen som planerade att jobba på distans och undvika mindre folksamlingar från april till september verkade mer motiverad än motsvarande fall året innan.
Men som vi ser på kurvan över året blev det bakslag och ändrade planer även denna gång när fjärde (?) vågen i ordningen var ett faktum kring årsskiftet.
Vi orkar inte mer
Mycket har skrivits om pandemins konsekvenser för både samhällsfunktioner och vår kollektiva ork och hälsa. De indikatorer vi har tillgängliga via Framtidsbarometern antyder att denna senaste omsvängning och åtstramning (med tillagande akuta personalbrister i många verksamheter) har haft extra svår påverkan på vår stridsmoral i kriget mot pandemin.
Ända sedan pandemin startade har vi frågat våra Friends hur de tycker att samhällsandan förändrats sedan före krisen, och under de första veckorna tyckte de flesta sig se en förbättring – en uppslutning mot viruset. Efter någon månad eller två var bedömningen däremot tillbaka vid jämvikt, grovt sett.
Känslan har legat där sedan dess, mer eller mindre konstant under år 2021 – fram till i vintras. I december och januari har vi sett en utbrytning från status quo åt det negativa hållet: fler och fler tycker nu att samhällsklimatet har förändrats till det negativa.
Oro och farhågor överallt
I månadens Framtidsbarometer har vi också frågat våra respondenter om vilka farhågor de har rörande det förestående året.
Föga överraskande är många oroliga för att pandemin kommer att dra ut på tiden och orsaka problem för verksamheten. Ungefär hälften av de som tar upp detta talar om pandemin i sig och hälften pratar specifikt om ytterligare restriktioner som en risk, snarare än själva sjukdomen. Stor sjukfrånvaro och det tryck det medfört på många verksamheter har också gjort att man oroar sig för att denna situation, som tröttar ut och sliter hårt på personalen, kommer att fortsätta.
Kompetensförsörjningen är värst
Tittar man lite närmare på ordmolnet kan man kanske gissa är den allra vanligaste farhågan faktiskt inte är kopplad direkt till pandemin. Istället är det oro för hur man ska klara kompetensförsörjningen i framtiden. Det är brist på kompetent och utbildad personal i många verksamheter, och man ser inget bra sätt att komma runt detta.
Ekonomisk och politisk instabilitet under 2022
Förutom pandemin och mer verksamhetsnära problem som kompetensförsörjning oroar sig många för utvecklingen i omvärlden, både när det gäller geopolitiken och ekonomin. Säkerhetsläget i världen bedöms som instabilt, med ökad risk för krig mellan stormakterna som det största hotet. Även politiska spänningar på hemmaplan samt utgången av valet i höst oroar vissa.
Pandemin har kostat mycket, för staten, för folket och för företagen. Många är oroliga för att det inte kommer att finnas pengar för investeringar framöver, eller inte tillräckligt med medel hos kunder för att kunna köpa ens produkter. Några nämner specifikt risken för global finanskris, hög inflation och höjda räntor. Andra har mer specifika ekonomiska farhågor, som störningar i försörjningen av råvaror, energi och insatsprodukter som leder till brist och höga priser.
Distansarbete, sjukvård och miljön oroar också
Det råder även stor osäkerhet över hur konsekvenser av långvarigt distansarbete ska hanteras. Hur ska personalen lockas tillbaka till arbetsplatsen, och vad händer om det inte går? Detta är delvis okänd mark som ledare måste kunna navigera. Mindre vanliga orosmoln finns även kring överbelastad sjukvård och miljöproblem.
Klimatet halkar ner på listan
Som vi sett har de flesta av våra Friends mer akuta och lokala saker att oroa sig för än klimathotet. Endast en liten minoritet väljer att lyfta miljöproblem som huvudsaklig farhåga inför 2022. De frågor vi ställt om klimatomställningen ger oss en bild av att det finns en åtminstone teoretisk vilja att göra uppoffringar för ett koldioxidneturalt samhälle, men att det kommer att ske i små steg och viss osäkerhet runt vem det är som faktiskt ska driva på.
Det är som synes fler som säger att sänkt levnadsstandard är nödvändigt för ett klimatneutralt samhälle än som säger motsatsen, men det är ganska långt ifrån konsensus i frågan – och detta kan man tänka sig gör att diskussion om lösningar går i baklås redan innan den börjar. Om man inte kommer överens gällande grundförutsättningar blir det förstås svårt att komma vidare. Samtidigt är det en större majoritet som säger sig vara villig att göra sådana uppoffringar för att uppnå resultat, men frågan är hur stor den villigheten är om uppoffringarna måste göras i förväg och utan garanti att målet faktiskt uppnås.
Ett stort, mångfacetterat och svårgripbart problem och projekt
En majoritet tror att en sådan omställning kommer att ske i små snarare än stora, radikala steg, men när det gäller vem som kommer att vara drivande är meningarna mer jämt delade bland våra Friends. I allmänhet finns en viss övervikt mot att det är gräsrotsengagemang från de breda folklagren som kommer att driva på, jämfört med initiativ från experter och beslutsfattare.
Någon annan driver på
Däremot får vi intressanta resultat om vi sorterar ut de som kan betraktas som viktiga beslutsfattare, dvs. respondenter som sitter i ledningsroll, och jämför med vad allmänheten svarar på samma fråga med hjälp av resultat från vår årliga undersökning Svenskarna, samtiden och framtiden. Här märker vi att vår grupp av beslutsfattare är betydligt mer benägna att säga att engagemang från folket kommer att driva på, medan ett tvärsnitt av befolkningen tror att det är experter och beslutsfattare som kommer att göra det.
Klimatfrågan är svårhanterlig av många skäl. Dels gör dess komplexitet och uppsjö av potentiella angreppsytor det svårt att veta vem som ska göra vad och veta vad det innebär att driva på i största allmänhet — speciellt när det rör sig om många små och spridda förändringar. Sen innebär det förstås också en utmaning att finns grundläggande meningsskiljaktigheter om vad som kan eller behöver offras för hur stor påverkan på resultatet, vilket gör att diskussionen fastnar och inte kommer vidare.
Vi vill veta hur näringsliv och offentliga organisationer ser på sin framtid och jobbar med omställningen till post-coronasamhället. Därför har vi startat Kairos Futures Framtidbarometer, där vi via vårt nätverk Kairos Future Friends med över 15 000 medlemmar, övervägande i ledande position, tar pulsen på företag och organisationer för att följa utvecklingen.
Följ Kairos Futures Framtidsbarometer för att hålla dig uppdaterad.