What’s NXT: Rödgrön våg i staden – och en blågul på landsbygden
På det stora hela blev valresultatet lika jämnt som 2018. Men trots ett liknande resultat har stora förändringar skett när det gäller svenskarnas röstningsmönster, förändringar som till stor del kan förklaras av det som vi på Kairos Future kallar ”agglomerationskapitalet”.
Agglomerationskapitalet är ett mått Kairos Future tagit fram för att beskriva kommuners geografisk-ekonomiska grundförutsättningar. I stället för att bara titta på befolkningen inom kommunen räknas också delvis befolkning i andra kommuner som invånarna pendlar till och från, beroende på hur stor pendlingstrafiken är. Resultatet blir ett mått på hur stort befolkningscentrum man är del av, och hur tätt hopknuten med det centrumet man är.
Vad har då detta att göra med Sveriges nya politiska landskap? Jo, kort sagt finns en väldigt stark samvariation (korrelation = 0,85) mellan de olika kommunernas röstningsförändringar sedan förra valet och deras agglomerationskapital. I avlägsna landsbygdskommuner med lågt agglomerationskapital, som Dorotea, Vilhelmina och Åsele, ser vi en stor väljarflykt från de rödgröna till det konservativa blocket, då den rödgröna konstellationen tappat 11 procentenheter jämfört med förra valet i alla dessa kommuner. Sambandet gäller inte bara i Västerbotten; det är till och med så att det konservativa blocket har ökat i alla de 139 kommuner med lägst agglomerationskapital.
Figur 1: Kommunernas agglomerationskapital förklarar skiftet i röstningsbeteende sedan 2018
För att kompensera för tappen på landsbygden har det rödgröna blocket gjort framsteg i kommunerna med högst agglomerationskapital. De tio kommunerna med högst agglomerationskapital ligger alla i Stockholmsregionen, där de rödgröna ökat sitt stöd med mellan tre och sex procentenheter jämfört med förra valet. Samma förändring ses i alla tre storstadsregioner, och allra tydligast i skånska kommunen Lomma, där de rödgröna ökat med 6,2 procentenheter. Ett undantag som bekräftar regeln hittar vi i Lilla Edet, pendlingsorten med stark koppling till Göteborg, där det borgerliga blocket ökat med 3,7 procentenheter jämfört med förra valet.
På landsbygden drivs de rödgröna tappen av stora minskningar i stöd för Centerpartiet och Västerpartiet, samtidigt som Sverigedemokraterna nästan enskilt drivit högersidans uppgång. I de kommuner som har högst agglomerationskapital har Moderaterna och Kristdemokraterna tappat mest mark, medan Socialdemokraterna är de största vinnarna.
Sverige – en trepartistat?
En annan tendens under valet är att väljarna alltmer kristalliserat sig kring tre stora partier: Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, och Moderaterna. Kanske är det så att svensk politik under de senaste fyra åren samlats kring tre tydliga poler – en ”trepartistat” bestående av S, SD och M. Visserligen är det inte stora skillnader i fråga om antal mandat, illustrerade nedan efter de preliminära valresultaten 12 september, men ser vi till samvariationer mellan hur olika områden har röstat, framträder det ganska tydliga mönster omkring hur man stödröstar, vilket alltmer koncentreras på de tre huvudsakliga ”polerna” i det svenska politiska landskapet.
Figur 2: Antal mandat per parti
Geografiskt koncentrerar sig rösterna i tre områden: De urbana väljarna dras åt M, L, C och MP, vilket utgör den ena polen fokuserad kring städerna, där M alltjämt är populärt även om det syns ett tydligt skifte mot rödgrön stadskärna. Den andra polen är S och V, vilka alltså är på väg alltmer in i städerna även om deras väljarbas funnits mer i glesbygden historiskt. SD och KD är den tredje polen, som samlar de mer glesbebyggda områdena.
Figur 3: Tre tydliga poler i det politiska landskapet
Demografisk kollaps för vänstersidan?
Under de senaste 20 åren har Socialdemokraterna tappat de allra yngsta. I SVTs Valundersökning har stödet sakta men säkert sjunkit för partiet i gruppen 18–21, det vill säga, förstagångsväljarna – betydligt mer än minskningen bland befolkningen i allmänhet. Även Miljöpartiet har backat och tappat nästan hälften av de unga väljarna jämfört med toppen 2010 – faktiskt är Miljöpartiet det minst populära av de åtta riksdagspartierna bland förstagångsväljare. Frågan är om detta på sikt innebär en demografisk kollaps för partierna traditionellt till vänster i svensk politik – och utvecklingen går stick i stäv med bilden av unga som rebelliska miljöaktivister. I stället är det framför allt Moderaterna som lyckas bättre bland unga väljare än bland äldre. Det reflekteras även i skolvalet 2022, där Moderaterna blev överlägset största parti med 27% av rösterna, mot ca 16% för Socialdemokraterna.
Figur 4: Röstandelar i olika åldersgrupper, enligt VALU
På sikt kan det här innebära en demografisk kollaps. I takt med att äldre väljare dör och yngre förstagångsväljare tillkommer tycks det ske ett skifte från vänster till höger. Detta är märkligt då vi ser den motsatta utvecklingen i många andra länder – i både USA och Storbritannien är det tvärtom de traditionella högerpartierna som utmanas av demografiska förändringar.
Figur 5: Röstandelar bland åldersgruppen 18–21, enligt VALU
Socialdemokraterna minskar drastiskt i utsatta områden
Det är inte bara bland yngre som Socialdemokraterna tappar väljare. I flera av de områden som polisen beskriver som ”särskilt utsatta”[1] och som tidigare har dominerats av Socialdemokraterna ses nu markanta ras. Tappen sker dels på bekostnad av Vänsterpartiet som växer i varierad skala, dels av gruppen Övriga partier som i samtliga nedanstående exempel når tvåsiffriga framgångar. Är detta en reaktion på en allt hårdare ton i den politiska debatten, som kontinuerligt har refererat till de utsatta områdena? Eller finns nya uppstickarpartier på ytterkanten som hotar storspelarna?
Inför höstens val var en av snackisarna partiet Nyans som seglat upp i flera valkretsar som en minoriteternas röst och som förespråkar särlagstiftning baserat på kultur och religion. Deras väljare har i allmänhet inte fångats upp i opinionsundersökningar och partiets frågor har inte tagit plats i debatter. Det är för tidigt att säga hur det går på sikt för Nyans, men deras förmodat starka resultat i flera utsatta områden kan adderas till andra signaler om värderingspolarisering och misstänksamhet mot det etablerade samhället. Dessa strömningar har tidigare ofta gått under radarn men tar nu plats i etablerade sammanhang. 2022 har i alla fall fått sin första mätpunkt för uttalad minoritetsseparatism i valen.
Figur 6: Valresultat i distriktet Spånga 13 Tensta C, Stockholm
Figur 7: Valresultat i distriktet Vivalla Norra, Örebro
[1] https://polisen.se/om-polisen/polisens-arbete/utsatta-omraden/ (220812)