Tre premisser för morgondagens äldreomsorg
Att arbeta med morgondagens äldreliv kommer att skilja sig väsentligt från dagens äldreomsorg. Här är tre centrala skäl till varför:
- Fler äldre och färre i arbetsför ålder skapar ett växande ekonomiskt tryck
- Teknikutvecklingen måste lyckas – både för att klara omsorgens behov och den ekonomiska hållbarheten
- Förväntningar och värderingar förändras – vilket kräver nya arbetssätt och lösningar
Kort sagt, det är bråda tider för att hitta innovativa lösningar för en hållbar äldreomsorg. För att kartlägga förutsättningarna för det innovationsarbetet startar vi i höst en ny framtidsstudie, ledd av Kairos Futures Director för kommuner och regioner Cecilia Löfgreen, tillika författare av den här artikeln.
När fler behöver hjälp – och färre kan hjälpa
Andelen äldre i befolkningen växer snabbt. Fram till 2040 förväntas antalet personer över 80 år nära fördubblas. Samtidigt minskar både antalet och andelen personer i arbetsför ålder. De kommande 25 åren beräknas i snitt 15 000 fler människor lämna arbetslivet (vid 67 års ålder) än vad som kliver in i det vuxna arbetslivet (vid 25 års ålder).
Det innebär att varje medarbetare i framtidens omsorg behöver räcka till fler – och till personer med alltmer komplexa behov.
Trycket på ekonomin kommer från två håll:
1. Högre utgifter – allt fler äldre lever längre, ofta med större vårdbehov
2. Lägre skatteintäkter – färre arbetar, och födslotalen är låga
Samtidigt möjliggör medicinska framsteg allt fler avancerade insatser och framtidsscenarier pekar mot att livslängden fortsätter att öka. Futuristen Ray Kurzweil går så långt som att påstå att personer med en riktigt hälsosam livsstil kan öka den egna livslängden med mer än ett år – per levnadsår! Här finns hopp om att människor både ska vilja och kunna arbeta längre upp i åldrarna. Men i takt med att befolkningen åldras och andelen i arbetsför ålder minskar riskerar den ekonomiska tillväxten att bromsas. Då handlar det inte längre om att skala upp välfärden – utan om att prioritera klokt. Den demografiska utvecklingen utmanar redan idag samhällskontraktet på ett mycket påtagligt sätt, och i framtiden gäller det inte bara mindre kommuner med äldre befolkning. Att föda fram ny arbetskraft tar som bekant tid, vilket gör att nya tekniska lösningar är avgörande för att säkra den sociala hållbarheten.
Tekniken måste in – men på rätt sätt
Digitala verktyg, sensorer och automatisering pekas ofta ut som nyckeln till framtidens omsorg. Erfarenheter från andra sektorer visar att rätt teknik kan ge kraftiga effekter. Mjukvaruutvecklare som använder AI-verktyget GitHub Copilot jobbar redan 128 % snabbare, medan användare av ChatGPT skriver 60 % snabbare. Språkproduktion är visserligen dagens generativa AI:s kanske främsta gren, så den här stora produktivitetsökningen kan idag inte förväntas inom alla områden. Likväl är dessa exempel argument för att ett löpande utforskande av tekniska möjligheter bör vara en självklar verksamhet i alla organisationer – även produktionsökningar hälften så stora som i exemplen skulle innebär helt nya förutsättningar för att uppnå organisationens uppdrag.
Teknisk potential räcker inte i sig – det krävs förståelse för var tekniken gör skillnad och hur den ska införas. Tekniken behöver vara integrerad i vardagen – inte bara installerad.
Den behöver också stödjas av rätt kompetens och organisatoriska förutsättningar.
Också i vården kan rätt teknik spara tid och resurser – men det kräver rätt tajming, rätt lösning och rätt organisationsstöd.
Viktigt att notera: en stor andel av morgondagens äldre är redan digitala. 2024 använde 68% av 76-plussarna internet, varav 48% dagligen. De nya äldre använder alltså i hög grad redan digitala tjänster, från bankärenden till videosamtal. För dem riskerar kontakt med offentlig omsorg att kännas som en nedgradering – om inte omsorgen anpassas.
Därför måste tekniken som förs in inte bara underlätta för personalen inom omsorgen. Den bör också ses som ett verktyg för brukarens delaktighet och självständighet.
Nya värderingar, nya behov
Medlemmarna i den så kallade Rekordgenerationen är födda 1945-1954 och befinner sig mellan pensionering och livet som äldre äldre. De har ibland beskrivits som de första individualisterna och har delvis andra värderingar än tidigare generationer. De vill leva självständiga liv, bestämma över sin vardag och efterfrågar mer än bara trygghet.
Samtidigt ökar den psykiska ohälsan och ensamheten bland äldre:
- Ca en tredjedel av Sveriges äldre lever i ensamhushåll
- Många anhöriga bor långt bort
- Andelen svenskar som upplever livet som ensamt är nästan tre gånger högre 2023 än 2003
Tidigare studier av Kairos Future visar också att 68 % av Rekordgenerationen inte vill bli så gamla att de inte klarar sig själva. Många efterfrågar mening, sammanhang och inflytande i vardagen.
Det här talar för att framtidens omsorg ännu mer än idag behöver omfatta:
- Boendemiljöer som främjar aktivitet och gemenskap
- Digital delaktighet som stärker självständighet
- Förebyggande arbete för att minska ensamhet och ohälsa
Det handlar inte bara om hur människor ska tas om hand – utan om hur de vill leva sina liv. Så vilket liv är möjligt att erbjuda från den offentliga sektorn?
Framtidens äldreliv utmanar samhällskontraktet
Snart sagt alla kommuner ser att den egna verksamheten måste fortsätta effektiviseras. Ökande skatteintäkter syns inte på horisonten och bland annat klimatförändringar, ökande arbetslöshet och investeringar i säkerhet och beredskap pressar fram prioriteringar. Vad är rimlig service till morgondagens äldre, en generation vars namn skulle kunnat syfta på att de har upplevt en rekordartad materiell levnadsstandardökning? I jakt på den perfekta balansen mellan ekonomisk och social hållbarhet ställs frågor vars svar inte enbart kan hämtas från vare sig politiker eller de äldre själva. Anhöriga och medarbetare är också intressenter i frågan om vad man som äldre ska kunna förvänta sig från det offentliga.
Få koll på möjligheter och förutsättningar
I höst samlar Kairos Future kommuner, organisationer och andra aktörer för att tillsammans utforska hur framtidens äldreliv kan förstås och formas. Utöver en bred omvärldsanalys tillfrågas äldre, anhöriga och yrkesmänniskorna om vad som är önskvärt och rimligt.
Vill du delta? Maila Cecilia Löfgreen, boka ett möte här, läs mer om den planerade studien här, och ta del av vårt webinar här.
Framtiden händer inte av sig själv. Den formas av dem som vågar tänka längre.