Urbanisering! ...eller?
Befolkningsstatistiken för helåret 2018 har anlänt, en högtidsstund för alla med (över)intresse för hur kommuner och regioner utvecklas befolkningsmässigt.
Vi har sedan början av 90-talet intresserat oss för hur människor flyttar inom landet och varför. Och här följer en analys av hur människor flyttade 2010-2018 [1], utvecklingen inom olika kommungrupper [2], samt vad den betyder för kommuners välgång framöver.
Urbaniseringen fortsätter…
Ser man till de kommungrupper som varken är eller ligger nära några av rikets större städer [3], är utvecklingen stabil. Fler personer inom landet flyttar från dessa kommuner än till: inrikes flyttnetto i förhållande till befolkningens storlek är alltjämt negativt (se figur 1 nedan).
Figur 1. Inrikes procentuellt flyttnetto i kommungrupper som inte hör till större städer. Hit hör många landsbygdskommuner och mindre tätorter med betydande avstånd till Storstäder eller städer som Västerås, Örebro, Helsingborg och Umeå.
…eller?
Om vi studerar storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö, kan vi då vänta oss spegelvända siffror? De flesta av oss har hört historier om flyttlass av buss-storlek som dagligen anländer till Stockholm, staden som växer i rasande takt.
Tittar vi på hur siffrorna ser ut, framförallt de senaste åren, kan vi dock konstatera att flyttandet inom landet leder till att storstäderna tappar folk. Detta har varit fallet i såväl Stockholms stad, Göteborgs stad som Malmö stad de senaste åren.
Figur 2. Inrikes procentuellt flyttnetto i kommungruppen Storstäder (Stockholm, Göteborg, Malmö)
Flyttbussen som körde vidare
Hur går detta ihop? Det är förvisso sant att väldigt många flyttar in till storstäderna. bara till Stockholm var det under 2018 hela 54 324 personer. Utslaget på 365 dagar motsvarar det ganska exakt en busslast, då främst av 20-någonting-åringar.
Det som den etablerade historien inte förtäljer är emellertid att när 20-någonting-åringarna kliver av i Stockholm packas fordonet med en ännu större last människor och kör vidare. Den här gången främst 30-någonting-åringar i sällskap av 0-9-åringar. Vart är bussen då på väg?
Ändhållplats Upplands-Bro, Lomma, Kungälv
Tittar vi på vilka som verkligen ”vinner” – dit flest flyttar inom landet i förhållande till kommunens storlek – finner vi ändhållplatsen för flyttbussen: kranskommunerna till storstäderna. Denna kommungrupp har överlägset störst inrikes flyttnetto i förhållande till den egna befolkningen.
Figur 3. Inrikes procentuellt flyttnetto i kommungruppen pendlingskommuner nära storstäder
Urbanisering med betydande reservationer
Det finns mycket gott att säga om Upplands-Bro, Lomma och Kungälv, men särskilt urbant är det inte. Likväl är det hit folk flyttar i störst utsträckning. När vi beskriver urbaniseringen i Sverige behöver vi alltså ta hänsyn till de stora nettoflödena från storstäderna till kranskommunerna de senaste åren.
Därmed inte sagt att storstäderna inte växer. För det gör de, kraftigt dessutom. Men tillväxten bygger på att invandringen till storstäderna är betydligt större än utvandringen och att det där föds fler människor än vad som dör.
Uppkopplade kommuner kring större städer vinner allt mer folk
Så långt har vi mest tittat på vad som händer i storstadsregionerna, men den kanske mest intressanta rörelsen finner vi i den betydligt mindre omtalade gruppen pendlingskommun nära större stad. Här finner vi kommuner som Hammarö utanför Karlstad, Habo utanför Jönköping och Sjöbo utanför Lund. Även kommunen med högst inrikes flyttnetto 2018, Trosa, befinner sig i gruppen.
Figur 4. Inrikes procentuellt flyttnetto i kommungruppen pendlingskommuner nära större städer och lågpendlingskommuner nära större städer.
De senaste åren har inrikes flyttnetto i gruppen blivit alltmer positivt, gruppen har fått uppleva samma dynamik som i storstäderna: där kranskommunerna kring den regionala motorn drar vinstlotten. Gruppen pendlingskommuner nära större stad är stor och siffrorna ser olika ut för kommunerna, men det generella mönstret är tydligt. Som figuren ovan visar är kommunerna med bäst uppkoppling till den större staden (ju större stad desto bättre) också de som ligger på plus och ökar. Lågpendlingskommunerna ligger kvar på minus sett till inrikes flyttnetto.
Strategiska implikationer för kommuner bortom allfarvägarna
Den flyttdynamik som visats ovan lär i grund och botten vara densamma de kommande åren. Kommuner utan uppkoppling till någon större stad och med frånvaro av stark besöksnäring kommer inte under överskådlig tid att kunna växa genom ett positivt inrikes flyttnetto. Dessa har att istället att välja mellan att planera för att krympa eller möjligen växa genom invandring.
Framtiden avgörs inte inom kommunens gränser
För ett stort antal av landets kommuner finns samtidigt en tillväxtmöjlighet. Det är som boendealternativ till de större städerna och deras växande arbetsmarknadsregioner [4]. Det besvärliga här är att den egna kommunen inte sitter på hela lösningen själva i och med att infrastruktur är av yttersta vikt. Istället avgörs grundförutsättningarna på regional eller till och med nationell nivå. Därför är det för de flesta kommuner klokt att lägga mindre fokus på lokala rankingar av olika slag och mer fokus på hur kommunen hänger ihop med omvärlden.
Vill du ha en specialanalys av hur din kommun står sig i flyttdynamiken och varför? Läs mer här.
[3] Kommungrupperna landsbygdskommun, landsbygdskommun med besöksnäring, pendlingskommun nära mindre stad/tätort, samt mindre stad/tätort.
[4] Gruppen större städer växer på alla cylindrar: genom inrikes flyttnetto, födelsenetto och utrikes flyttnetto.