Ekonomisk brottslighet – vilka är problemen och lösningarna?
Den kriminella ekonomin omsätter 352 miljarder per år i Sverige. Experternas syn på vilka grundproblemen är skiljer sig mycket åt från det som diskuteras bland politiker och i media.
Med stöd av intervjuer och workshops med bland annat Ekobrottsmyndigheten, Finansinspektionen, BRÅ, Bankföreningen, banker, jurister, AI och cybersäkerhetsbolag har Kairos Future och UC arbetat med att förstå framtiden för ekonomiska brottslighet och hur den klokt och kostnadseffektivt kan hanteras. Syftet med rapporten är att bidra till en förståelse av ekonomisk brottslighet nu och i framtiden, hjälpa till med att identifiera rätt frågeställningar och ge lite vägledning med att ta fram bra lösningar genom att samverka med kompetenta organisationer och personer.
Rapporten lyfter fram problem och möjligheter för att hantera den ekonomiska brottsligheten. Vid en första anblick kan detta framstå som ännu en alarmistisk rapport på temat. Rapporten ger också stöd för tanken att det behövs åtgärder snabbt, men ger också konkreta förslag på vilka problem som behöver lösas och en riktning för hur det kan göras.
Det som experter ser fungerar vet allmänheten ofta inte ens om
Problemet med organiserad brottslighet och ett förvärrat säkerhetspolitiskt läge är bekant för de flesta i Sverige. Tyvärr handlar diskussionen i media och det som är synligt från politiken ofta om fel saker. Problemet påminner om berättelsen om personen som letar efter sin plånbok under en gatlyktas ljus. En förbipasserande frågar:
– Vad letar du efter?
– Jag har tappat min plånbok.
– Var tappade du den?
– Där borta.
– Men varför letar du här?
– Här ser jag bättre.
Politiker, media och allmänhet tycker om att prata om att ta hand om ungdomar bättre och tala dem tillrätta, alternativt sätta dem i fängelse. Det är också stort fokus på grova och uppseendeväckande våldsbrott. Gissningsvis därför att det är bekanta ämnen, ”de är lätta att se” – även om det råkar vara fel plats att titta på. När vi intervjuar experter och läser rapporter är det få som ser samtal med ungdomar eller fängelsevistelser som lösningen. Ingen, faktiskt.
Åtgärder som lyfts fram som viktiga är exempelvis 4A i Penningtvättslagen som medger att banker och offentliga aktörer kan utbyta information. Den ändringen i lagen känner sannolikt få till. Dvs det som experter ser fungerar vet allmänheten ofta inte ens om.
Ett huvudproblem enligt experter är att Sverige tappat och EU saknar förmågan att hantera identiteter och digitalisering.
”Det är en kombination av, bland annat, otillräcklig kontroll över identiteter och en hög grad av digitalisering som gör Sverige extra sårbart för organiserad brottslighet”.
Anna Karin Bergman, Ekobrottsmyndigheten
TV-program med intervjuer och debatt mellan politiker såsom Agenda i SVT har sällan perspektiv kring identiteter, identifiering och digitalisering i fokus när brottslighet diskuteras. Det påminner lite grann om exemplet med gatlyktan. Vi pratar om saker som det är lätt att se och förstå, även om det inte är där problemet och lösningarna ligger.
Återkommande problem som beskrivs av experterna och rapporterna i studien är exempelvis identiteter, identifieringslösningar, tillgång till data, möjligheten att dela data, digitaliseringens utmaningar, social manipulation, cybersäkerhet och AI till exempel. Och det handlar om pengar. Hur mycket pengar de kriminella tjänar och som de senare investerar i annan kriminalitet och hur det driver de synliga våldsbrotten. Hur mycket kriminaliteten kostar samhället, hur den skadar privatpersoner och skötsamma företag.
När kostnader diskuteras i media blir det oftast ett fokus på antal poliser. Som om hanteringen av kriminalitet är en fråga om kvantitet. Om vi satsar 5 miljarder på poliser så minskar kriminaliteten, vilket kan stämma, men kanske inte är en lösning på de grundläggande orsakerna till den ekonomiska brottsligheten. Åtminstone inte en kostnadseffektiv sådan.
Nu har tyvärr ovanstående frågor hanterats undermåligt under lång tid och kostnaden är på väg att bli ett permanent problem. Vi håller på att bygga in en strukturellt hög kostnad för att hantera kriminalitet, som kommer att ta många decennier att få bukt på.
Polisen är redan Sveriges klart största myndighet med 40 000 anställda. Fler än Försäkringskassan, Skatteverket och Arbetsförmedlingen sammanlagt. Dessa har ca 10 000 medarbetare var. Den kraftigaste ökningen ser dock ut att ske hos Kriminalvården. Från att ha drygt 10 000 medarbetare 2020 har Kriminalvården dubblerat sina anställda och väntas 2034 ha över 50 000 medarbetare. Det byråkratiska samhället är på väg att ersättas av en polisstat. Det är givetvis otroligt viktigt att den ekonomiska brottsligheten och all brottslighet minskar, men också att vi hanterar brottsligheten på ett sätt som inte skapar strukturellt dyra kostnader för rättsväsende och brottsbekämpning i decennier framöver.
Det är med andra ord mycket angeläget att titta närmare på de problem som identifieras av experterna. Genom att fokusera på att lösa dessa problem kommer vi närmare långsiktiga lösningar. Har det någonsin gjorts en statlig utredning för att titta på hur identiteter och digitalisering påverkar ekonomisk brottslighet? Har dessa fått i uppdrag att titta på exempel från andra länder och innovation som kan hantera svagheterna som uppstått och utnyttja möjligheterna bättre? Har de som gjort utredningarna kompetens inom digitalisering och identiteter förutom kompetens inom juridik och ekonomisk brottslighet?
Inte något som är känt för undertecknad i alla fall. Det är med andra ord dags att byta från ”lyktpolitik” till att sätta samman experter på området för att lösa uppgiften. Det finns dessutom en rad bra exempel från andra länder som kommit längre i dessa frågor.
Behövs det kunskaper finns det en bra grupp experter som ingått i studien att ringa. Rapporten kan laddas ner här.
By Magnus Kempe