Dags att återuppfinna kunskapsarbetet med strategier för produktivitet och välmående
Framtiden för kunskapsarbetet handlar om teknik, människa och att få dem att rimma med varandra. Det är tydligt att frågan är aktuell. Såväl hoppen och rädslorna sedan ChatGPT:s genombrott som självhjälplitteraturens bästsäljare talar för att hur livet i kunskapsekonomins organisationer ska vara är långt ifrån självklart. Men även om kunskapsarbetet är i ropet just finns det mycket att lära av historien, vilket en tillbakablick på två av historiens främsta kunskapsarbetare visar.
Först ut är Aristoteles. Hans idéer om naturen, människan och moralen har med få avbrott varit en referenspunkt med stort R från antiken till våra dagar. I sitt sökande efter hur man lever det bästa livet drar Aristoteles slutsatsen att djup kontemplation är en av de allra högsta dygderna och främsta kännetecknen på ett gott liv. För utan kontemplation är det svårt att bemästra alla andra slags dygder, från hantverkeri till statsmannaskap. Från Aristoteles tar vi med oss att förmågan att tänka djupt är central för vår förmåga att leva goda liv eftersom det är den som gör det möjligt att leva upp till vår potential.
Den andra historiska kunskapsarbetaren är David Hume, allmänt erkänd som en av upplysningens viktigaste filosofer1. Mindre känt är att han tidigt i sin bana brände ut sig efter en manisk period av självspäkande2. Dag och natt försökte Hume studera, inspirerad av stoisk filosofi att underkasta alla känslor och fysiska svaghetstecken sin vilja. Resultatet blev flera år av nedsatt kognitiv förmåga. Hume beklagade sig i flera brev att han efter utbrändheten aldrig riktigt återfick sin fulla skärpa och var tvungen att arbeta i mycket måttligare tempo. Detta, ska noteras, var innan han skrev de verk han var känd för. Resten av sin verksamma karriär var det viktigt för Hume att utöver sitt arbete motionera, sköta kosten och ägna sig åt umgänge. Vilket uppenbarligen inte kom i vägen från banbrytande kunskapsarbete.
Från Aristoteles och Hume kan vi lära oss att det djupa tänkandet, med rätt förutsättningar, är centralt för förmågan att med sitt sinne skapa ny och användbar kunskap. I grunden är detta inte alls konstigt. Kunskapsarbete handlar om att tillföra värde till information med hjälp av sin hjärna. Störst kapacitet får vi ut av våra hjärnor när de får tänka djupt på en fråga och inte är överbelamrade av för mycket stress. Paradoxalt nog är inte dessa förutsättningar alltid kännetecknade för kunskapsekonomin. Kampen mot tidstjuvar verkar vara ett tydligare kännetecken. Den kända fysikern Richard Feynman erkände i en intervju att han till och med spred rykten om sig själv som en opålitlig slarver för att komma undan allt som inte hade med hans djupa tänkande på fysikens problem att göra.
De flesta inom kunskapsarbete kan inte, som kändisfysikern Feynman, helt enkelt strunta i administration och med spelad otrevlighet ducka störningar, utan förväntas leverera produktivitet och kvalitet i en miljö full av distraktioner. Stressen som detta skapar har gett upphov till en stor mängd ironisk onlinekultur om mikro-managerande chefer, möten som kunde varit ett e-mail och strategier för att hantera utbrändhet. Avtrycket syns också på New York Times bästsäljarlista. Författaren Cal Newport3, som myntat begrepp som ”digital minimalism”, ”deep work” och nu är aktuell med en bok om ”slow productivity” skriver i mångt och mycket till en publik som försöker hantera en värld fylld av digitala distraktioner.
Förutom konkreta strategier på hur man bättre lägger upp en arbetsdag handlar Newports och andras skriverier om hur kunskapsarbetarens arbetsliv kan bli bättre, och om att hitta metaforer och tankemodeller som hjälper oss att bättre förstå samtiden. I en poddintervju liknar Newport vanorna hos många kunskapsarbetare vid idrottare som kedjeröker. Liknelsen kan verka konstig men har träffande poänger. Historien är fylld av idrottare som både rök, drack och slarvade med sömnen4. I takt med att kunskapen om hur man förbättrar prestationer har ökat har också resultaten i de flesta grenar skjutit i höjden. Idag är världen fylld av kunskapsarbetare som distraherar sig, äter för mycket snabbmat och slarvar med sömnen. Väntar kanske kunskapsarbetet på samma kvalitetsökning med hjälp av bättre vanor och strukturer för arbetslivet? Fyra trender från nu till senare talar för att många bör hoppas att så är fallet.
Nu: Ökande sjukskrivningar och stora problem med stress i pandemins efterdyningar
Försäkringskassan rapporterar att rekordmånga sjukskrivs för stressrelaterade besvär. Psykisk ohälsa är en av de viktigaste orsakerna till längre tids sjukdom. Trenden verkar ha förvärrats av Covid-19 pandemins effekter på arbetslivet, med ökad arbetsbörda och ständiga digitala möten. En global enkät till kunskapsarbetare från Harvard Business Review under pandemin fann att 89% höll med om att deras arbetsliv blivit sämre5. I Kairos Futures studie Svenskarna Samtiden och Framtiden uppgav hälften av alla, och 75% av 18–29-åringar, att de känt ångest senaste halvåret. Orsak? Jobbet är en av dem. Stressrelaterad ohälsa är kostsamt för både individer och samhälle. Men så också i hänseende till alla de djupa tankar och innovativa lösningar som vi går miste om till följd av uteblivet kunskapsarbete.
Figur 1: Skäl till ångesten och hur den yttrade sig
Snart: Generativ AI slår igenom
Generativ AI håller nu på att bryta igenom och påverkar kunskapsarbetet på ännu inte klarlagda vis. AI har potential i att ersätta människor i förutsägbara och monotona uppgifter med klart svar på ”rätt” och ”fel”. Därtill som verktyg för att höja kapaciteten på flera typer av kunskapsarbete genom att snabba upp uppgifter, fungera som redaktionellt stöd eller som bollplank. Det är därför nu dags att tänka igenom på vilket sätt AI kan stödja de viktiga tankeuppgifter en organisation har – genom att skapa utrymme för att tänka eller hjälpa det på traven. Detta kräver en förståelse för hur kunskapsarbete går till och vilka förutsättningar de egna kunskapsarbetarna har. Med generativ AI:s förmåga att ersätta delar av kontorsjobb som inte är kunskapsarbete, utan mer monotona sysslor, ökar kraven på oss att lära sig använda den egna hjärnan för att tänka så goda tankar som man själv är förmögen till.
Sen: Ökat behov av innovation och nya lösningar
Det har blivit svårare för organisationer att hålla sig vid liv, en kombination av snabb teknikutveckling, orolig ekonomi, skiftande regleringar och förändrade konsumentbeteenden har skapat ett snabbt föränderligt landskap för såväl företag som ideella eller offentliga organisationer. Det kända kreditinstitutet S&Ps lista över de 500 största företagen på börsen visar att de får allt kortare livslängd. Många organisationer brottas alltså idag med ett behov av innovation och nya lösningar kring allt från egna processer till hur man möter sina kunder. I en av Kairos Futures enkäter6 till europeiska toppchefer rankas långsiktigt visionärt tänkande som en av de viktigaste förmågorna för ledare under kommande år, vilket rimmar väl med resultat från Alix Partners som visar att 61% av vd:ar oroar sig för sitt företags överlevnad.
Att på bästa sätt dra nytta av ny teknik, gripa möjligheter samt vid behov omorientera sig med djärva visioner och strategier kräver innovationskraft. Detta i sin tur kräver gott utfört kunskapsarbete. Det finns alltså en länk mellan arbetsmiljö och arbetssätt som stör effektivt kunskapsarbete och bristande innovationskraft. Ett strukturellt och kulturellt skifte, med mer tid och möjlighet för gott tankearbete kan vara medicinen flera organisationer behöver för att lyckas tackla de utmaningar de står inför. Ett sådant skifte är också i linje med de poänger Daniel Kahneman och Amos Tversky lärde ut med sina två system i bästsäljaren ”Tänka snabbt och långsamt”7. Det snabba System 1 agerar vanemässigt efter invanda tankemodeller. Det långsammare System 2 kan ändra dem om den får möjlighet att stanna upp och ta sin tid.
Senare: Demografiskt skifte cementerar kompetensskiftet
På längre sikt innebär den åldrande befolkningen att betydelsen av varje arbetsför individ kommer öka ur samhällsekonomisk synvinkel. Detta eftersom att ett lägre antal arbetsföra medborgare kommer att behöva sörja för fler äldre och samtidigt prestera i arbetslivet. För framtidens möjlighet till ekonomisk tillväxt har samhället helt enkelt inte råd med att de hjärnor som avsatts för kunskapsarbete inte ägnar sig åt sitt arbete på bästa vis8. Samhällslogiken gäller också på den enskilda firmans nivå. Det demografiska skiftet gör att färre arbetsföra finns tillgängliga, vilket gör kompetensfrågan oundvikligt svårare, med ökad konkurrens om arbetskraft samt än ökande krav på att de som rekryteras faktiskt levererar värde enligt bästa förmåga.
Den långsamma produktivitet som tidigare nämnda Newport förespråkar handlar i grunden om att designa arbetslivet för att inte bli störd och att ge samma arbetsområde längre perioder av oavbrutet fokus. Vägen dit handlar i mångt och mycket om vad vi på Kairos Future i en framtidsanalys tillsammans med Avoki9 kallar för digital ergonomi – förutsättningar att genomföra sitt jobb på ett sätt som inte sliter ut människor, och som möjliggör hög produktivitet. Effektivt kunskapsarbete i linje med Aristoteles och Hume, det vill säga kunskapsarbete med förutsättningar som lämnar utrymme för djup kontemplation och inte bränner ut oss, är en allt viktigare strategisk fråga på både kort och lång sikt. Förutom den rent humanitära aspekten är det helt enkelt i organisationernas egenintresse att humankapitalet har bästa förutsättningar för att jobba på så bra som det kan.
Texten är skriven med inspiration från vår tankeledarrapport tillsammans med Avoki. Är du intresserad av hur du kan maximera er digitala ergonomi i tider där teknikstrul stjäl tid och fokus? Kontakta Axel Gruaveus.
[1] En stor del av Humes arbete handlade i viss mån om att undergräva den tro på förutbestämda orsaker i naturen som sprang från Aristoteles tänkande. Med sina avhandlingar om den mänskliga naturen och vetandets gränser lade han i viktiga pusselbitar på plats för den strukturerade skepticism och tyngdpunkt på empiri som kännetecknar den vetenskapliga metoden.
[2] Se James A. Harris biografi över David Hume https://fritanke.se/bokhandel/bocker/hume/
[3] https://calnewport.com/writing/
[4] Tour de Frances plundringar av barer och restauranger är ett välkänt exempel
[5] Se https://hbr.org/2021/02/beyond-burned-out
[6] Kairos Future & EGN 2023
[7] Daniel Kahneman "Thinking Fast and Slow", Farrar, Straus and Giroux, 2011
[8] En möjlig anledning till att vi kunnat vara så slarviga med kunskapsarbetarnas hjärnor skulle kunna vara att det funnits så pass mycket arbetskraft att det bara i vissa särskilda fall spelade roll att alla verkligen presterade på topp.
[9] Se Avokis White Paper om Digital Ergonomi och 5 nycklar till framgång